Sällskap med en smörsångare av rang...

Vilken vecka det har varit... En fantastiskt bra vecka har det varit. Jag har hunnit med otroligt mycket utan att ens vara i närheten till att stressa...

Har haft fantastiska stunder med mina barn som man vill minnas för alltid. Lyckan hos Sonen när läsningen bara lossnar och blir så där klockren och han i sitt glädjerus väljer att fortsätta att läsa och kommer tillslut fram till att han har läst hela 9 sidor utan att staka sig eller få be om hjälp. Vilken liten kämpe han är min alldeles underbara son!
Dottern har på sitt egna speciella vis visat att puberteten är här för att stanna... Men ändå blir jag imponerad över hur bra det går att resonera sig fram en lösning som vi båda kan vara "nöjd" med... Det är skönt att slippa bli "skrik-arg" eller mötas av en "skrik-arg" 11-åring going on 12....

Barnen åkte till sin far i torsdags och i går (fredag) fyllde världens bästa Hallon år. Jag och min vackra vän L8 skulle uppvakta henne på morgonen och vi skulle ha en mysig stund med kort-läggning, framtidsprat och diskussioner om vad allt kan leda till och hur vi kommer dit vi vill och vilka verktyg vi behöver för att ta oss där... Ja jag vet... Jag får samma kort precis hela tiden... Ja jag vet att jag måste välkomna kärleken i mitt liv på ett annat plan än vad jag har tillåtit mig tidigare... Ja jag vet att jag måste kunna känna tillit till en annan människa när det kommer till kärlek trots att mina egna erfarenheter är ganska trasiga och påverkar självklart mig... Och ja jag har förstått att jag kanske ska öppna upp mig på fler nivåer än vad jag känner mej bekväm med... Tycker allt som har med sånt som inte riktigt går att bevisa är lite läbbigt... Men men... Det är ju helt upp till mig vad jag vill göra med och åt den saken...
Men åter till torsdagen och fixande och trixande inför Hallonets födelsedag... Jag har under hösten fått möjligheten till att lära mig att sticka tjock-sockar tack vare min fina vän och granne Sandra och kände att jag absolut ville ge bort ett par. Började i tisdags och märkte efter en och en halv socka att garnet inte skulle räcka till... Valde på onsdagen att börja på ett nytt par... Samma sak där... Garnet tar slut... På torsdag förmiddag startar jag därför sock-par nummer 3 och inser till min fasa på eftermiddagen att garnhelvetet tar slut även här.... Ja ja... Jag får väl åka och köpa mer, svårare kan det väl inte vara... Ehh... Kommer till affären där jag köpt garnet och inser att det är nästan helt tomt på hyllan! Ursäkta en vänlig själ men har ni mer garn på lagret??? Svaret jag får är att det kommer nya varor imorgon eftermiddag (läs:fredag).... Hmmm.... Nu blir det ju lite svårt och bökigt då sockorna ska vara klar tills imorgon förmiddag...
Ja ja... Hem fick fram ett annat garn från mina "gömmor" och fortsätter att sticka som en galning för nu håller ju tiden på att ta slut för mig, likväl orken och glädjen i att sticka...
Strax efter kl 1 på natten är sockorna klar och ja... Hmm... Vad ska jag säga... Har Hallonet problem med att skilja på höger och vänster så kan hon ju ta hjälp av dessa sockor då de ser lika ut fram till mitten av foten sen kan man utan överdrift säga att de är olika...
Men det roliga var verkligen hennes reaktion när hon fick sockerna på morgonen sen... Hon blev så himla glad och sa att detta verkligen var ett par "Mimmi-sockor", jo alltså jag har ingen ork till att leta fram ett "par" när jag ska dra på mig mina strumpor i vardagen så jag går ofta omkring med två helt olika strumpor vilket hon hade observerat... Så även i fredags hade jag olika strumpor på tassarna... Därför blev det ju ett par "Mimmi-sockor" :)
Resultatet av detta sock-maraton är: tappad känsel i ringfinger toppen, en super öm pek-fingertopp, axlar som ömmar men en glad och tacksam mottagare av presenten... Jo då är det värt det :)

Kvällen igår avslutades tillsammans med mina underbara grannar! Jag var tidigare i veckan iväg på ett sånt där möte om mina barn och fick frågan om hur ofta jag dricker alkohol... Ehh.. Jo jag slår väl runt på en flaska vin i kvartalet och då brukar vi vara två som delar om vi inte är fler... Men något fick mig att känna igår att va faaan ska inte jag kunna ta mig ett glas vin här och nu när jag är ensam och äter en god middag??? Jo men snälla människa du är 37 år och ett glas vin till maten gör dig inte till en sämre människa... Det gick ca 30  minuter efter att jag hade öppnat flaskan tills jag skickade ett sms till mina grannar och frågade om de ville ha sällskap... För det här med att dricka vin ensam det funkade ju verkligen inte. Kunde lika gärna ha haft mjölk till maten och njutit mer av det... Jag tog med mig min öppnade flaska och gick över till mina grannar och hade en jätte härlig kväll!

Idag kommer jag att fortsätta ha det bra! Startar dagen med att lyssna på smörsångaren av högsta rang Michael Bolton och blir lika förvånad varje gång hur det kommer sig att man kan så många av hans låtar, har ju inte riktigt lyssnat på honom sååå liksom... Kommer sedan att gå över till Phil Collins tror jag och sen får vi se vad denna dag har att bjuda på :)

Tjing!