Helgen som skulle gå upp som en sol gick ner som en pannkaka....

Ok detta är min blogg å tanken är att jag ska skriva om positiva saker.... Vill ju att detta ska vara mitt lilla "rosa moln" men livet är sällan så rosaskimrande som man kan önska....

Helgen som gått har varit så där, om jag ska vara ärlig.
Känner mej vansinnigt stressad över att få ordning i hemma, dottern börjar bli sjukligt less på att dela rum med lille-bror å lille-bror börjar bli sjukligt less på att ha alla sina leksaker undanplockade i en skrubb....
Lördagen började allt annat än bra, jag och Mannen rök ihop så det sjöng om det.
Det är inte ofta som vi blir osams men när vi blir det då jäklar då tar vi i ordentligt!
Resultatet av detta var allt annat än bra!
Mannen for på jobbet med buller å brak å jag blev super duper lessen...
Detta höll i sej långt in på söndagen då vår vän Christine fick mäkla fred i lägret!
Ja jag vet i ärlighetens namn inte vad vi skulle ha gjort utan henne!
Om det är någon som är betydelsefull för hela vår familj är det hon!
Det som är bäst är att hon är mitt samt Mannens bollplank vilket gör att hon vet hur vi känner på varsitt håll.
Ytterligare en sak som är bra med henne är att hon är inte en sån där människa som bara håller med för att det är enklast så utan hon kan lätt köra över en när det behövs!!!
Mamma ringde i lördags å hörde på mitt tonläge att något hade hänt, jag var alldeles för ledsen för att överhuvudtaget kunna prata så hon ringde igen i söndags, även hon är otroligt tacksam för att vi har Christine!
Så efter att jag tagit en promenad med hunden ner till sjön i snön (ja vi har fått snö, ordentligt med snö) å viss medling via telefon av Christine blev vi "sams" igen....
Trist när det blir å tydligt att de är Mars-människor, männen alltså.
Så kort och gott har detta varit en ordentlig skithelg!
Trots att allt ordnade upp sej igår eftermiddag så känns det som så himla onödigt!
Kanske skulle köra på varianten med mer bråk å gräl än ett rent helvete någon gång om år?!
Eller kanske köra med varianten att tala mer med varandra???
Hmm... Tål att tänkas på!

Mu för nu....