Har förstått att de hör till... Men som en vis vän sa till mig för ett tag sedan: dipparna kommer men det blir längre emellan och de blir inte lika djupa, de går lättare att ta sig upp igen...
Tror jag förstår nu vad han menade med det... Dippar lite så där varje dag men smådippar bara och tar mig upp...
Det har kommit in nya människor i mitt liv som får mig att må gott... På många olika plan... Jag får känna mig omtyckt, gillar känslan... Å på hemmaplan oxå, det var ju lite otippat, rent ut sagt oväntat...
Denna lördag har jag börjat på bästa sätt, har sedan varit iväg till en kyrka och tänt ett ljus för min älskade och saknade farfar som gick bort hastigt i januari, idag är hans dag, han fyller år.
Blir lite ledsen, känner hur tårarna börjar bränna på insidan, de rinner över och rinner sakta över kinderna... Det känns så otroligt befriande att kunna gråta stillsamt, att bara minnas, le och gråta lugnt... Jag gråter för att jag saknar, minns, respekterar de jag har förlorat... Det har varit ett par tunga år nu med förluster i alla åldrar, hoppas jag får ett år utan någon förlust alls... Får man beställa det?
Ska ta och röjja upp efter gårdagen, dra ner till tvättstugan, unna mig ett bad och sen får vi se vad resten av lördagen har att erbjuda... Ringa farmor ska jag oxå göra, det är ju trots allt första födelsedagen utan födelsedagsbarnet idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar