Att få krypa ner i sängen hos en varm sovande liten tjej är lika fantastiskt det.
Som jag älskar våra mornar här hemma när mina barn är med mej!
Mjukt, lugnt, avslappnat, mycket kärlek det är ju det allt handlar om, att få vakna mjukt, att få känna att det finns ett lugn trots att man har en tid att passa, att kunna gå omkring och vara avslappnad utan att stressa är ju precis som det ska var.
Så ser våra mornar ut, jag är så tacksam för att vi får det att fungera tillsammans jag och mina underbara barn.
Idag är det fredag... Förra fredagen barnen var hos mig blev helt perfekt, vi åt gott på kvällen, tände ljus överallt, tittade lite på tv, mös-pös i soffan och fick en beställning ifrån sonen om att göra det samma ikväll, det känns som att man har lyckats lite när de själva säger vad de vill.
Fick hem en trasig son igår, en son som hade ätit dåligt på skolan, en son som var sjukt trött, hade ont i magen och var så ofantligt ledsen... Även han börjar få det tufft med vad som eventuellt kommer att ske i framtiden.
Han blir ledsen och kämpar med att hålla tillbaka tårarna... Min stora lilla kille... Jag sätter mig på golvet tillsammans med honom och vi gråter lite tillsammans över hur det har blivit, vad vi har förlorat detta år men försöker samtidigt få honom att förstå att det kan bara bli bättre nu... Det gör så outhärdligt ont i mig när jag ser hur mina små kämpar.
Därför känns det så fantastiskt att vi kan starta dagen idag på ett så perfekt sätt efter en kväll som igår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar