Att leva som man lär...

Ja att leva som man lär kan vara svårt men det är väl ändå något som ligger på ens egens ansvar som individ att faktiskt leva som man lär, eller?

Att kunna umgås med andra människor, oavsett kön, som vänner borde inte vara några problem kan man tycka.

Jag tycker det, jag vet att det finns andra som tycker det oxå men det är här mitt påstående om att leva som man lär kommer in.

Att välja att inte ses just av den anledningen, att det kanske skulle kunna "hända något" eller att den andra kanske skulle komma att utveckla känslor av "fel sort", ja men visst kan det bli så men att välja att inte ses på grund av den anledningen känns ju oxå jätte konstigt och fel och på gränsen till lite fegt tycker jag.

För mig blir det konstigt i alla fall.

Nu börjar en ny del i mitt liv, jag går en sommar tillmötes där jag ska vara mamma varannan vecka och vara Mimmi varannan...

Detta känns jätte konstigt, saknar mitt hus som jag har snickrat på men inser samtidigt hur himla skönt det är att hyra ett boende...

Detta blev ett väldigt luddigt inlägg men jag tror jag har fått fram det jag vill, på mitt sätt... Tror jag...