tisdag 14 juni 2011

Livet är en resa säger dom...

Och så kanske det är, man reser i livet från en plats till en annan.
Jag har ikväll kommit fram till att jag behöver göra en egen resa, en resa där det är jag som sitter bakom ratten och styr helt och hållet.

Denna resa kommer, tror jag, få stor betydelse för mig som person, jag tror att jag kommer att växa, känna mig otroligt mycket mer tillfreds med mig själv, min självkänsla kommer att nå nya höjder...

Tror att det är precis vad som krävs, istället för att krascha totalt igen på fredag så sätter jag mig i bilen och åker långt, längre än jag någonsin har gjort själv i en bil tidigare... Helt själv...

Jag åker till dom jag älskar, dom jag håller av, dom som ligger mig otroligt varmt om hjärtat och jag gör detta enbart för min skull! För min alldeles egen skull!

Denna veckan har varit otroligt tuff och jag har kommit till insikt i mycket, har även hört en suck av lättnad hos mina vänner som jag pratar med om detta att "äntligen har det plingat till i huvudet på henne", för oavsett hur mycket jag försöker så kan jag aldrig försöka för två, det handlar om att ge och ta, det handlar om just det hela hela tiden och nu orkar jag inte ge mer längre.
Känner mig helt tom, urlakad på gränsen till utnyttjad då jag (äntligen) har insett att detta är något som har satts i system, att detta verkar vara en medveten handling så nu ger jag upp!

Fokus blir nu på mig, barnen och hunden. Att vår relation och framtid blir så bra som den bara kan bli, jag orkar inte mer nu...


Inga kommentarer: