Så där "gravidtrött" så där så att det blir svårt att hålla ögonen öppna, svårt att tänka.
Funderar lite över denna trötthet, kan det vara så att det är nu som jag verkligen börjar landa i min situation? Att det är nu jag kommer att tillåta mig själv att krascha ordentligt?
Tänker att det kanske är brist på närig i kroppen som gör att jag känner mig helt slut, fixar te, funderar på att göra en macka, häller upp te och blir förvånad över att jag redan har hällt upp te?!
Hmm... Nej kanske det är dags att verkligen försöka landa i detta helvete som jag har gått igenom sedan i augusti när min (nu fd) man kom hem efter en helg på fjället och talade om för mig och barnen att han skulle skiljas... Kanske är dags att ta tag i dessa känslor en gång för alla?!
Eller så gör jag som jag alltid har gjort... Biter ihop, knyter näven i fickan och drar vidare... Hmm...
Väljer att försvinna in i musiken och drömma mig bort... Tillfällig lösning, ja visst är det det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar