Att inse och komma till grund med att det man kämpar för är lönlöst gör ont! Så in åt helvete ont! Jag ställer mig frågan: för vems skull kämpar jag?
Är det för mina barns skull?
Är det för pappan till mina barns skull?
Är det för min skull?
Är det så att detta jag gör är för lika mycket min skull som för barnens? Är det så att jag kämpar för att jag ska kunna stå med rak rygg om några år och säga: Jag gjorde verkligen allt jag kunde ?!
Efter ett samtal med familjerätten idag kom jag till insikt att någon gång måste även jag inse att "loppet är kört", jag måste bli medveten om hur verkligheten ser ut och inte försöka leva med denna "drömbild"/"drömscenario" som jag försöker få till.
Satan i gatan vad denna insikt gör ont!
Tänk om jag hade någon att åka till nu som bara kunde lägga sina armar om mig och krama in lugn i kropp och själ....
2 kommentarer:
Djupa tankar och funderingar.... Ja, att inse sanningen och verkligheten, på ett annat vis än tidigare, kan slå ner som en bomb i själ & hjärta. Ibland hjälper det inte att göra sitt bästa, drömma och hoppas. Det blir som det blir ändå. Sedan får man ändra tänk och taktik för att gå vidare. Nä fy. Allt är inte lätt.... Hoppas det fixar sig för dig/er!!!
Tack snälla du för dina fina ord! Ja insikten av att saker och ting inte blir så bra som de kan bli på grund av att en människa väljer att sätta sig själv först är jätte jobbigt och allra helst när det drabbar en själv och ens barn.
Men detta gör en bara starkare på sikt och känslan av att jag klarar detta själv blir oxå även den starkare.
Tack!
Kram Mimmi
Skicka en kommentar