Vilken bonus! Har egentligen inte tid men den gången jag väljer att prioritera bort barnen då är jag riktigt f*cked up i huvudet!
Sonen kommer hit och vi tar en fantastisk promenad i snöyran för jo här verkligen vräker snön ner... Igen...
Sonen springer framför mig med Dum-Doris i koppel och skrattar så där fantastiskt bubblande, sprudlande som bara exploderar högt ljuvligt och alldeles underbart!
Där och då finner jag mig få bubblor i magen, pirr precis som när man är så där galet förälskad i en människa.
Precis så kände jag där i snön, jag stod i mina trasiga kängor (ja skomakerens barn ni vet...) pyjamasbyxor, täckkjol, varma jackan och bara var fullständigt förälskad i stunden!
Innan jag fick barn hade jag inte en aning om att man kunde älska en annan människa så mycket som jag gjorde/gör med min dotter och det var verkligen skräcken för mig när vi väntade vårt andra barn, hur skulle det vara möjligt att kunna älska ett barn till på precis samma gränslösa sätt... För det går ju inte... Det är inte möjligt! Jo... det går... alldeles förträffligt faktiskt!
Mina barn är mitt allt och jag älskar de mer än livet själv och att höra Sonen skratta så där hjärtligt, kravlöst, fantastiskt som han gjorde ikväll fick mig att bara älska honom mer om så är möjligt!
Jag har verkligen världens bästa och finaste barn! Verkligen! Jag är lyckligt lottad!
Kärlek och värme till Er alla där ute!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar