lördag 25 december 2010

Denna jul kommer jag att skratta åt om några år...

... är inte där än dock...

Dagen innan julafton hade jag en plan... En plan som gick ut på att jag skulle i godan ro ställa i ordning maten medan min mamma satt vid köksbordet med barnen och pysslade, gjorde julklappar till nära och kära.
När maten var klar skulle vi göra julgodis, sånt som jag tycker är roligt att göra!
Men nu blev det inte så!

Mitt upp i allt stod jag fullt påklädd med mössa, dunjacka, täckbyxor, kängor i mitt kök och såg hur det blev mer och mer bajsvatten på mitt köksgolv...
Jo vi fick "lite" problem med avloppet dagen innan julafton och jo det var -30 grader ute vilket resulterade i att mina barn, min mamma samt hund satt med mössor på (jo Doris hade oxå mössa och gillade det) i soffan under ett täcke och filt och blåste ut rök ur munnen, super kul enligt sonen...

Killen som var här med slamsugaren måste verkligen ha trott att jag var helt dum i huvudet för så fort det lät eller bubblade till i avloppet sa jag: "nu är det nära va?! visst kan man säga att vi ser ljuset i tunneln nu va?!"
Tror jag upprepade denna mening minst 15 ggr under de timmar som han var här...

Efter många om och men och en himla massa slang och kopiösa mängder hett vatten var avloppet rensat och en ny brunn var hittad... Sa jag att det var MINUS TRETTIO GRADER UTE?!
Vi, jag barnen och mamma + Doris blev bjudna på middag hos världens bästa ägare till huset! Underbara människor!!!!
Sedan var det bara till att gå in och försöka sanera i huset där vi bor...
Det var så kallt på golvet att bajsvattnet hade frysit till is...
Alltså är det läge att bryta ihop nu eller?!
Nopp.... Fram med skurhinken bara... *suck*
Börjar nästan tror att mitt liv är någon form av parodi på "lyckliga familjen"...

Sedan kom julafton...
Julölen och julmusten som jag hade ställt ut i hallen hade frysit, maten var inte klar, det var kallt och jävligt men på ngt sätt fick jag till det i alla fall.
Barnens pappa kom till oss runt 14 tiden, han hade köpt jätte fina julklappar från barnen till mig, jag hade inte köpt ngt till honom... Har iof inte haft tid och tanken var ju att han skulle få julklappar som vi hade gjort kvällen innan julafton...
En riktigt trevlig kväll blev det.
Däremot gick det verkligen upp för mig vad ENSAMSTÅENDE MED TVÅ BARN OCH EN HUND har för innebörd då han (pappan) gjorde klart för oss att idag (juldagen) skulle han åka till sin hemby för att eventuellt gå på fest...
Båda barnen frågade om de fick följa med, men fick ett nej till svar, båda barnen blev sjukt besvikna, något som de valde att faktiskt sätta ord på senare på kvällen, själv tycker jag det är lite märkligt då han (pappan) till barnen har träffat sina barn i någon timme totalt under en två veckors period...
Visst jag kanske biter mig i rumpan när jag skriver detta med det gör så jävla ont i hjärtat när denna insikt kommer över mig.
F***A!!!!!

Ja men jag kan väl lugnt säga att det har blivit lite för mycket elände för mig detta år som snart har gått!
Jag och min bästa vän har beställt det bästa året eveeeer för 2011, ett år då jag tydligen ska åka på utlandssemester med min mor och mina barn, ett år då jag ska göra min 10 veckors långa praktik på Polisen, en organisation som jag har arbetat för tidigare, som jag vill tillbaka till, ett år då jag ska bli himlastormande förälskad och ska bli ÄLSKAD TILLBAKA för att jag är jag! Ett år då jag ska bli brun om benen, ett år då jag ska njuta av att få fräknar på näsan!
Ett år då jag ska bli det BÄSTA SOM BARA JAG KAN VARA!!!!!!
Jag kommer att ha friska, glada barn, en hund som kommer att reta gallfeber på min bara för att hon kan, solen kommer att lysa, värmen kommer att smeka min hud och jag kommer att bli lycklig igen!
Så kommer mitt 2011 att bli!!!! HELA ÅRET SKA JAG MÅ BRA!!! JAG SKA MÅ BÄÄÄÄST!
Så jag kan lätt ta denna känslan av att inte må bäst just nu för jag vet att jag ser ljuset i tunneln, och det är INTE tåget jag ser utan det är LYCKAN och KÄRLEKEN!!!!!

Med kärlek och värme önskar jag Er alla där ute en god fortsättning!!!!

/Mimmi

1 kommentar:

Camilla sa...

Åh, herregud vilken start på julen! Så mycket värre kan det knappast bli, men om några år kommer du att sitta och skratta åt det hela.
Hoppas att du kan sitta på en klippa nästa år och få riktigt bruna ben:) Västkusten är bra för sådana äventyr;)

Kram