Skriver en lista som känns... konstig...

Sitter här och skriver en lista...
En lista som jag har skrivit sååå många gånger men som jag inte har fått något gehör för tidigare...
Jag går tillbaka i minnet, går igenom rum för rum i det hus som jag hade tänkt att mina barn skulle växa upp, där de skulle få en trygg och säker uppväxt, en uppväxt som de skulle kunna se tillbaka på som vuxna och känna värme och kärlek till...

Jag skriver en lista på vad jag anser ska åtgärdas i huset som jag har tillsammans med pappan till mina barn, huset som jag hade såna planer för som nu ska säljas.
Det är som det är... Jag vill inte bo kvar på denna gata och ses som ett "offer" för att jag har blivit lämnad/dumpad, sedan om jag skulle haft viljan att bo kvar skulle det aldrig hålla ekonomiskt med mina "otroliga" CSN-inkomster...
Pappan till mina barn vill inte heller bo kvar i huset.
Så då är försäljning den enda vägen att gå.
Det är klart att detta gör ont!
Ytterligare ett avslut på något som inte riktigt är mitt beslut...

Hade en riktigt tung kväll igår efter att mina barn åkte iväg för att sova hos sin pappa.
Känslor av otrygghet, rädsla, sorg, ilska, förtvivlan fullkomligt välde över mig när jag såg bilen åka ner för gatan...
Klädde på mig och tog en lååång promenad (blev betydligt längre än jag hade tänkt från början), var i början av promenaden tvungen att gå och sätta mig i en busskur för att få till andningen samt att försöka samla mig, I was a mess...
Fick spy ur mig en massa galla till en vän som hade legat på soffan och sovit... F'låt.... Stackare som får ta emot min ilska, rädsla och förtvivlan men TACK för att du är du och hjälper mig igenom detta på DITT sätt!
Fick mitt upp i allt detta ett annat samtal... Gjorde ont, jag blev rädd, vet inte riktigt hur jag ska hantera denna känsla... En känsla som fortsatte bränna när jag väl kom in i mitt lilla hus...

Kvällen avslutades som den började, i telefonen, lyssnade på en massa bra musik tillsammans med en vän, det är fantastiskt härligt att kunna sitta en hel kväll tillsammans med någon och försvinna bort i musikens minnen trots att vi inte sitter "tillsammans" utan på var sitt håll!

Det kommer att bli bra för mig och mina barn, det vet jag, det är bara resan dit som känns lite jobbig och tung bara...
Jag ber om ursäkt för att mina inlägg inte alltid är så glada och positiva som jag hade tänkt men detta är mitt liv och just nu är det en berg och dal bana....
Jo just det.... Vet ni vad som finns mellan berg och dal?????
Inte???? OCH *moahhaaaa* berg OCH dal :D
Detta är ngt som min dotter går omkring och säger titt som tätt och faktiskt... jag tycker den är skit kul :D

Mu för nu