Det här med att tyda kroppens signaler...

Ja jag vet... Jag är skit dålig på att tyda kroppens signaler eller om vi vänder på det...
Jag kanske är super duktig på att tränga undan all form av "förvarning" om att det börjar bli lite mycket.

Var på den lokala OK/Q8 macken i fredags för att inhandla lite fredagsmys med barnen, sprang på en gammal arbetskamrat och hade helt tappat hennes namn...
Gahhaaaaaaaaaaaaa................. Inte igen!!!!

Blev faktiskt, om jag ska vara helt ärlig, lite rädd/orolig för jag vet ju hur j*vla illa det kan bli....

I lördagskväll satt jag här i min ensamhet och såg filmen Sex and the City...
Har inte sätt den tidigare, tyckte den var kul i vissa stunder samtidigt som tårarna rann på mig under andra stunder, fick gå igenom min egen separation inom loppet av 5 minuter och det var verkligen jobbigt.
Är inne i en period där allt sånt får mig ur balans...
För att prata om balans så kom den där ovälkomna gästen herr Yrsel på besök, inte helt oväntat men dock ovälkommen...

Försökte förklara det för en vän som ringde att det är ungefär som att huvudet leker "Hela havet stormar" men kroppen är inte med och lekar...

Idag är det måndag, jag väljer att bestämma att detta kommer att bli en bra vecka!

Mu för nu