Jag läser en blogg...

Jag läser/följer en blogg som en av mina tidigare lärare på Mittuniversitetet skriver.

Han har drabbats av en form av cancer och han skriver och lämnar sitt budskap både om sitt liv och politiken som han står för på ett sätt som ibland roar och ibland får en att stanna upp och tänka efter.

Sånna bloggar både gillar och ogillar jag...

Tänker ibland på hur min egen blogg ser ut... Tanken var ju från början att jag skulle blogga om sånt som gjorde mig glad, sånt som fick mig att skratta men när mitt eget liv helt hux flux tog en annan vändning så inser jag att jag kanske inte har så mycket roligt att skriva.

Något som dock är roligt (tycker jag i min lilla outvecklade hjärna) är när något av mina barn pratar i sömnen.

Detta hände igår, Sonen satte sig helt hux flux upp i sängen och säger klart och tydligt: "Men jag tror ju minsann att det ser ut som pungkulor!".

Själv kunde jag inte hålla mig för skratt så jag började skratta och sa: "Men vad är det du drömmer om egentligen?", fick till svar: "Har Hera pungkulor, mamma?"

Hera är grannarnas hund och HON är en tik... så svaret blev ju självklart: Nej...

Sedan gick det kanske någon kvart så började Dottern att tjattra inne på sitt rum, hörde inte vad hon sa men ett himla liv blev det på henne i alla fall.

Ja men ni kan ju förstå hur tyst det är när barnen är hos sin pappa, även nattetid...

Nu ska jag ut på promenad med Doris, lyssna på musik och fantisera mig bort till någon söderhavsö med parasolldrinkar och män med höftskynken ;)

Hejdåhejdå