vikt, storlekar och välmående å sånt...
För lite drygt en vecka sedan var jag i Kungsbacka med min bästa vän och skulle köpa kläder inför kvällens händelser, kläder som min mamma förövrigt sponsrade med så tack för det mamma, säger jag!
Jag vet ju att jag har gått ner en hel del i vikt, det känner jag ju på kläderna som jag har på mig samt att vågen, måttbandet ljuger inte men att jag skulle ha tappat så pass mycket i storlek det hade jag faktiskt inte en aning om...
Saknar tillgång till helkroppsspegel så jag kan inte "se" själva "förvandlingen"...
Var innan resan ner in i en butik och köpte nya byxor, ett par gröna härliga byxor, känner att även där börjar jag hitta tillbaka lite till Mimmi... Vill inte klä mig som alla andra, vill inte se ut som alla andra, vill inte passa in i samma mall som alla andra för jag vill vara JAG!
Byxorna jag köpte var 4 storlekar mindre än vad jag hade tidigare, detta då i tum mätt!!!
Det var med mixade känslor som jag fick be kvinnan i butiken om ett par mindre byxor om och om igen...
Sedan när vi väl var i Kungsbacka hittade jag en jätte härlig bas-kofta, då de låg för högt upp på en hylla (vilket i sig inte är ovanligt då jag är hyfsat "kort i rocken") fick jag be min bästa vän om hjälp...
" Ta ner en large är du snäll", sa jag och hoppades hoppades att den skulle passa då jag tidigare har haft XL...
"Ehh... vänta nu ska du ha en large?" svarade hon...
Sen sa hon inget mer, bara log så där pillimariskt som bara hon kan göra och gav mig en kofta i storlek large...
Alltså den satt verkligen inte bra! Den var alldeles för stor både fram och bak...
"Men människa, prova en storlek medium då", säger min bästa vän...
Medium... hinner jag tänka... är du helt dum i huvudet eller?!?!?!
Av med kofta på med ny kofta i en storlek medium och döm om min förvåning när den både passade och satt bra på mig, PÅ MIG!!!!
Fatta va?!
Jag har (nu pratar vi överkroppen för jag har fortfarande en hel del att jobba med på regioner längre ner...) sedan i början på juli gått ner från XL till MEDIUM!
Och döm om min förvåning när jag ställde mig på vågen imorse och hade gått ner ett halvt kilo till utan att ha gjort något för det!!!!
Jag har inte kunnat träna ordentligt på säkert 6 veckor nu och det suuuuuuger men ändå går jag ner i vikt... Hmm... :)
Har börjat att inse att jag har en hyfsat "skev" självbild som min bästa vän säger...
Har tagit mig förbi ett "tio-tal" och har nu 0.5kg kvar till nästa tio-tal vilket är mitt mål att komma under lagom till jul...
Tjohooooo liksom :)
Mu för nu :)
måndag 6 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det litet häftigt med viktnedgång utan att behöva slita ihjäl sig på ett gym, då man f ö inte brukar se så mycket resultat på vågen ändå tycker jag.
Själv har lyckats med att gå ner 10kg nu med att bara jobba & springa runt. Ja, ridningen verkar göra sitt till också.
Fortsätt ha en bra dag:)
Kram
Härligt Camilla!
Jag är nu på väg mot mitt 15:e kg :) Och jag har fått för mig att till våren ska jag plocka upp joggningen igen...
Höll på när jag var yngre, inbillar mig att det är sjuuukt härligt att dra iväg på en "lång tur"...
Minns när man kom in i "andra andningen" och man kände att man kunde springa hur länge och hur långt som helst...
Det är dit jag ska!
Tack det samma! Ha bästa avslutet på dagen även du!
Kram
Skicka en kommentar