torsdag 10 mars 2011

Svek...

Hittade ett så passande ordspråk nu ikväll...

"Bakom nästan varenda kvinna som lyckats står en man som svek henne"
/Naomi Bliven

Mycket passande, mycket talande, men inser (ju längre tiden går i min skilsmässa) att det här med svek inte har att göra med om du är man eller kvinna då ord som man tidigare har sagt inte betyder ett skvatt!!!

Meningar som "Jag kommer alltid att finnas där för dig oavsett vad som händer för DU kommer alltid att betyda mycket för mig", tja jag vet inte då... Känns inte så himla rimligt nu då...

Och jag tänker på det här med blodsband människor emellan... Som JAG har kämpat för att pappan till mina barn ska få en bra och fungerande relation till SIN familj å så får man bara skit tillbaka?!

Fast egentligen så behöver jag ju inte fundera så himla mycket på vilka dom EGENTLIGA förlorarna i detta är... För om man i omgångar, med jämna mellanrum inte känner mer för sin egen familj än att man helt på fullaste allvar är beredd att säga upp all kontakt what so ever med dom, ja då skulle i alla fall jag ställa mig frågande till hur mycket kärlek, respekt och omtanke finns det där nu då eller är det bara för att det passar bra nu, eller?! Och för hur länge?!

Nej den här "stoppa huvudet så långt ner i sanden för att slippa se sanningen"-metoden den är inget för mig, som tur är verkar mina barn ta efter mig i detta oxå och jag kommer göra allt som står i min makt att se till att barnen verkligen fortsätter att sätta ord på sina känslor!

Fega, konflikträdda människor som inte står för vad de tycker är inte så mycket att hänga i julgran, jag skulle nog mer likna dom med energitjuvar av den högre rangen!

Jag kan tänka mig att jag trampar på en massa ömma tår med detta inlägg, men då ber jag dig som läser att innan du blir arg, ledsen, sur, känner dig träffad, kränkt eller liknande, fundera en stund på just varför dessa känslor eventuellt kommer upp och om det kanske är så att det finns en grund i det jag skriver.
Detta är MIN upplevelse, jag känner mig otroligt arg, ledsen, sur, kränkt över hur människor i min "närhet", människor som jag trodde och som uttryckligen sa skulle stötta även mig i detta har valt att stoppa huvudet i sanden.

Det handlar inte om att välja sida, det är det ingen som har begärt, utan det handlar om att bete sig som en medmänniska och visa att man är nog stark och trygg i sig själv att kunna stötta andra som har det svårt och tufft.

Och ytterligare en sak som jag fullkomligt spyyyyr på är varför i helvete är det så jävla synd om MANNEN i en separation eller skilsmässa hela tiden?!
Det är väl för faaan inte synd om den man som faktiskt har dumpat fru och barn?! Eller?!
Varför måste man hålla på att tycka synd om en sån?!
"Men oj, hur ska han klara sig nu då när han är ensam?"
Det är väl för faaan inte mer synd om honom bara för att han är man!!!!

I mitt fall är det jag som har blivit dumpad, inte pappan till mina barn så hos mig hittar ni inte någon form av "tycka synd om mannen" känsla alls!
Helvete heller!!!!

Ja men nu har jag nog fått ur mig en massa negativ energi så nu ska jag nog kunna sova gott hela natten... :)
Skriva av sig är bra för själen, ger ro för sinnet!

Mu för nu

Inga kommentarer: