Nomnomnom

Ja nu vet jag att alla i min närmaste krets varken tycker om pepparrot eller senap (läs:Johnny-boy) men satan i gatan vad gott detta är.
På macka, hård eller mjuk spelar ingen roll och ett tunt lager med kalkon sedan. Säkert skulle det vara as-gott med avokado och flingsalt oxå.
Frukost är gott! Nomnomnom 

Lycka!

Det kan tyckas som lite fånigt kanske men doften från elden får mig att bli lycklig. Lugn och lycklig.
Detta är ytterligare en sak jag kan bocka av på min "Att-göra"-lista...
Jag får igång elden själv. För vissa kan det ses som en småsak men för mig är det jätte stort!
Jag njuter, låter värmen, doften och välbefinnandet styra dagen.
Idag är en bra dag!
Tack! Tack! Tack!

Det brinner!

Första brasan är nu tänd! Jisses så jag och Doris njuter. Det här kommer att bli fantastiskt i vinter.

Men skojar du med mig nu eller?

Det är helt otroligt hur vackert det är här! Och vilken lyx att varje dag kunna ta morgonpromenaden vid havet!

Denna vy förändras från dag till dag och ingen är den andra lik. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad över att ha fått möjligheten att bo så här och att kidsen kan få uppleva något annat. 

Mamma, som var på besök i helgen, upplevde att det fanns en ny form av lugn och ro i vårt hem. Det kändes hemma på något sätt. Och jag håller med. Ju mer vi får ordning på allt och ju fler saker som hittar just sin plats desto bättre blir det. 

Jag ska köpa mig en säck med björkved i eftermiddag och tänkte ge mig på ett försök till att elda lite i kaminen som vi har. Båda kidsen har fotbollsträning och jag tänker mig att det kan vara najs för dom att komma in i värmen från en brasa... Lyx, jag säger det bara, lyx!!!!

Dåtid Nutid Framtid

Så himla häftigt det är att lägga kort på Dåtid, Nutid och Framtid... Dessa fick jag idag och jag ler, ler så stort då det blir så tydligt för mig. Jag har inte varit redo att släppa kontrollen, klippa banden då jag inte har varit stark nog men nu... Nu jäklar! Vilken resa detta kommer att bli... Spänn fast bältet för nu åker vi!

DÅTID

NUTID

FRAMTID

Att förlora en bästa vän gör ont...

I helgen har världens bästa Dotter fyllt tonåring! Stort! Det som var absolut bäst var att jag och kidsens far hade lyckats dölja att han skulle komma ner för att fira detta.
De visste att Momma skulle komma men inte att Pappa var på väg. Jag har de senaste veckorna varit på väg att försäga mig såååå många gånger, så enkelt det hade varit att bara säga: "men vi kan kolla på det när pappa kommer"... Men jag har minsann lyckats att inte försäga mig!

Pappa dök upp lagom till Dottern skulle på sista fotbollsmatchen och jag måste få säga att det var verkligen tajming på detta besök! Nu fick Dottern ha sin pappa vid sidan av planen för första gången med nya laget. Skönt!
Själv var jag och hämtade en Momma som hade åkt en mycket mycket kortare resa för att träffa sitt enda barn och sina barnbarn. Win-Win situation för henne kan man säga.

Många tycker nog att denna flytt kan verka som enbart självisk av mig MEN till dessa människor skulle jag vilja få vara väldigt tydlig!
Jag ser att "många" har åsikter om att barnen bor så långt ifrån sin far och "många" blir ledsna för HANS skull... Om jag tar åt mig?! Absolut självklart! Ska jag bara ha den "skit" som dessa inlägg och kommentarer leder till? Nej jag tycker faktiskt inte det!

Se det från min sida någon jäkla gång! Jag valde att flytta från MIN familj för HANS skull en gång i tiden! Jag hade en önskan att flytta ifrån Jämtland de sista 10 ÅREN som jag bodde där så nog FAAN har jag också offrat en hel jävla del för att vara kvar i Jämtland. Då berodde det absolut inte på människorna i min närhet utan på vädret! Jag är inte uppvuxen i Jämtland, jag har svårt för de långa vintrarna, mörkret och kylan. Jag har svårt med de korta somrarna och ljuset... Och jag har saknat VÅREN!!!! Hösten i Jämtland är helt fantastisk absolut men nu efter 2,5 månader på västkusten så kan jag säga att denna höst mäter sig absolut med Jämtland också! Den är helt fantastisk!
När jag nu upplevs som självisk genom att "TA" barnen ifrån sin far måste jag ändå fundera över hur vissa människor tror att det svenska rättsväsendet fungerar... Tror ni att det är fullt lagligt att EN förälder (oavsett vilken) tar barnen och flyttar från hemkommunen och får in barnen på nya skolor och så om det inte ligger något bakom????? Men för GUDS SKULL MÄNNISKOR TÄNK!!!!

Det är klart att jag inte har packat ihop mina saker och barn i all hast och dragit (trots att jag faktiskt har fått det rådet ifrån människor som arbetar inom den offentliga sektorn typ statlig tjänst) när det har varit som "stormigast"! Detta är ett gemensamt beslut av två vårdnadshavare med GEMENSAM VÅRDNAD att vi skulle flytta hit! Alla papper är påskrivna och inget vapenhot har funnits under pågående förhandling! Detta beslut är lika gemensamt som DOMEN i TINGSRÄTTEN att barnen ska bo hos mig på heltid! HALLÅ!!! TÄNKT MÄNNISKOR!!!! TÄNK!!!!

Jo då detta har varit en låååång process och alla där ute vet inte alla omständigheter, inte ens min eller mina barns far familjer vet hela sanningen för ingen har varit intresserad av att höra båda sidor. Kan vara bra att tänka på ibland. Något som också kan vara bra att fundera över är kanske att det är två barn i detta som båda är läskunniga och som har tillgång till sociala medier som läser och till och med har vid tillfälle kommenterat det som skrivs. Sånt gör förbannat ont både hos dom och mig! Återigen... TÄNK MÄNNISKOR!!!!
Jag misstänker att många vill få mig att tro att jag är en dålig människa och mor som väljer att flytta så långt ifrån barnens far men vad skulle jag vara för mamma till mina barn om jag kraschade ihop för att jag inte mådde bra? Hur skulle barnen ha det då? Och som flera har påpekat, det är inte så att vi har flyttat till andra sidan jorden... Livet handlar om att prioritera och jag har i så många år prioriterat andra framför mig själv men nu är det min tur! Min och BARNENS! Det här med avstånd är inte av ondo i alla situationer...

Jag har en jätte bra pappa till mina barn! Vi har haft en fantastisk helg tillsammans med honom och när han åkte igår blev det väldigt tomt för mina barns far tar plats, han syns och han hörs. Inget negativt i det och det blev väldigt tomt...
Verkligheten kom emot mig som ett godståg när han åkte och inget av barnen förstod varför jag blev så himla ledsen. Där och då fick jag förklara att om vi bortser ifrån att pappa är pappa för en liten stund så är det ändå så att denna man en gång i tiden var min absolut bästa vän och att förlora vänner gör ont! Tror det var lite viktigt att kidsen fick se att jag blev ledsen över att pappa åkte.

Vi har haft så fantastiskt roligt ihop under de år vi levt ihop och ja jag trodde verkligen att han var mannen i mitt liv men efter en massa år så såg vi olika på vad framtiden skulle innebära och vi gick skilda vägar. Men med det sagt så gör det inte mindre ont att faktiskt förlora sin bästa vän...

Och om du läser detta (vilket jag misstänker att du gör) så vill jag bara säga att denna helg har varit toppen och du är välkommen ner när som helst igen (vilket jag hela tiden har sagt iof).

Och till er andra som håller på att kommentera hit och dit på olika sociala forum och medier, tänk efter lite först kanske... Och till dig som undrade vad vi hade för "deal" så kan jag säga att vi har gemensam vårdnad över våra helt fantastiska underbara barn men enligt en dom i Tingsrätten ska barnen bo hos mig på heltid, ett gemensamt beslut taget av båda vårdnadshavarna, det samma gäller vart jag och barnen ska bo. Ett GEMENSAMT BESLUT TAGET AV BÅDA VÅRDNADSHAVARNA! Så!!! Och ska man dra detta ytterligare så finns säkert både domen och ALLA utredningar att läsa då det är offentliga handlingar...

Så nu har jag lackat ur för sista gången på dessa människor som inte vill se att det alltid finns två sidor av ett mynt...

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt och mina barns liv... Morsan här har nämligen fått jobb och väntar även besked på ytterligare ett jobb som hon har varit på intervju. Jo kompis! Det går bra nu!!!

Toni Braxton & Babyface - Hurt You

Béarnaisesås?

För några veckor sedan var jag och kidsen på Ullared (nu när vi har så nära :) ) och innan man gick innanför dörrarna fick man ett erbjudande från tidningen Amelia. 3 nr för 99 kr tyckte jag satt som en smäck.
Av lite olika anledningar har jag valt bort denna "lyx" med veckotidningar för ett par år sedan och känner nu hur jag riktigt njuter av att sitta med en kopp te och läsa en tidning. Döm om min förvåning när man med detta nummer fick med en påse Béarnaisesås.
Hoppas på att hitta sambandet inuti tidningen :D

Jag slänger in en prenumeration på Önskelistan och tänker att Tomten kanske läser här ;)

Hej! Du har nu kommit till himlen...

Hej och välkommen till Mimmis automatiska telefonsvarare. Mimmi kan för närvarande inte svara då hon har dött och befinner sig i himlen efter ett 60 minuters pass i Bodypump. Förövrigt Mimmis första (kanske sista) bodypump - pass och Mimmi hälsar att hon kommer att återuppstå lagom till kvällens (sedan tidigare) inbokade Indoor-walking pass... Lämna inget meddelande efter signalen för hon har för ont för att kunna svara....

Alltså... Ser ni problemet?

Alltså nu kommer vi till den punkt då denna förträffliga app möjliggör inlägg som kanske kanske skulle ha tänkts igenom en vända till innan jag trycker på publiceringsknappen... Men... Det här är ju så roligt att jag håller på att döööö 
Fler än jag som inte ser problemet med denna bild? #tjejensomvälsignatsmedtaxben

Lite stel skulle jag säga...

Jaha... Återigen visar det sig att man kanske ska tänka tanken ett varv till innan man säger den högt. Iallafall innan man säger något till ens barn som inte förstår att det man säger råkar vara en tanke som hoppar ut ur munnen...
Min dotter har inatt sovit (sover iof fortfarande) i MIN dubbelsäng, Sonen har sovit i Dotterns tidigare säng, en fin fin dagbädd och jag har då sovit... På en madrass på golvet inklämd mellan Sonens säng och ett skrivbord.... Inget konstigt alls... Eller?
Aningens öm i kroppen är jag och har väl inte sovit min bästa natt men det har gått bra. Sonens första kommentar imorse var "men det här har ju gått jätte bra så här kan vi ju sova jämt"...
Tack men nej tack! En ny säng till mamman står nu högst upp på önskelistan. Gärna en 140cm men då måste jag slå hål i väggen för att få plats så en 120cm får det bli...
Solen skiner och det är hyfsat vindstilla så det ser ut som det blir en fin dag.

Jag ska fanimej sluta laga mat...

Jo men tro ni inte det kommer tårar vid matlagningen ikväll oxå?
Johoo då det gör det... Börjar bli aningens less på det här nu...
Tror banne mig att jag får sluta att laga mat helt och hållet...
Annars råkade jag dra igång ett litet "mindre genomtänkt" projekt på förmiddagen.
Sonen har av olika anledningar sovit i min säng sedan vi delade på oss och nu har vi kommit på den genuina idén att byta rum... Dottern tar "mitt" rum (vilket inkluderar MIN dubbelsäng), Sonen tar Dotterns rum...
Och jag? Jag får sova i hallen... Sa jag att det inte var helt genomtänkt? 
Jaja vad är väl en bal på slottet?

Verkligheten kommer ikapp

Sonen beställer Fish and Chips till middag (vilket i min värld är fiskpinnar och pommes men säg inte det till honom...) och mitt i friteringen av stripsen kommer verkligheten ikapp. Vi är verkligen HÄR nu. "HÄR" har varit ett begrepp som inte har varit verkligt i min tanke... En dröm... En fantasi om något annat... Och vi är verkligen HÄR nu. Vad händer då? Jo jag tillåter mig själv att släppa ner axlarna... Jag tillåter mig att slappna av och då kommer tårarna... Och som jag gråter...
Vad gråter jag för? Ja... Jag tror jag gråter över precis allt... Ett äktenskap som gick i kras med allt det där lilla extra men framförallt rinner tårarna för att jag saknar SAKNAR alla mina fina vänner!!!!!
15 år bodde jag i Jämtland.  I stort sett hela mitt vuxna liv,  man hinner få många fina och nära vänner på 15 år...
Ni fattas mej...

Det kom ett brev på posten...

Oavsett om det har funnits fog till oro eller inte var detta besked skönt.
Jag är så tacksam för den sjukvård vi har i vårt fantastiska land och tycker att det är super med möjligheten att få gå och göra denna koll.
Tack Landstinget säger jag!

Dagens middag

Fy tusan vad najs det är om denna app funkar. Jag kommer kunna lägga ut bilder och göra inlägg mycket mycket lättare... Hmm någon annan som ser en fara med det? Den så kallade "automatiska censuren" genom tiden som tidigare har gått mellan idéen till ett inlägg och det faktiska inlägget försvinner ju nu och jag har ju en förkärlek till att göra saker först och tänka sen... Äsch... Vem faan bryr sig egentligen? Rock on liksom.... ✌

Cards by Mimmi

Ja så här kan ett inlägg i min nya "blogg" se ut... Jag har tidigare nämnt att jag har startat en grupp på Facebook för de kort som jag har börjat måla... Nu slänger jag mig ut även i bloggvärlden och släpper taget helt.

Min nya "blogg" kommer mest att visa vad jag målar och där kommer det även att bli lättare att beställa egna målningar med önskemål som till exempel Bröllopskort som har varit väldigt omtyckta.

Sååå in och kika och gör en beställning vet ja... Har precis börjat med en beställning av julkort :)

Adressen är: http://cardsbymimmi.blogspot.se/

Cards by Mimmi

Test inlägg via mobilen

Jaha då har Dottern börjat blogga och genast går hon om rent tekniskt. Jag har länge velat få till så jag kan blogga direkt från mobilen, främst för att kunna lägga ut bilder direkt och så men inte fått till det och ips vips ser jag hur Dottern lägger ut bild på bild och jag tänker "va Faaaan"... Så därför är jag lite extra stolt nu om jag har lyckats få till detta helt själv...

Well...

Vi har flyttat! Jojomensan det som jag har drömt, längtat och hoppats på i så många år har verkligen blivit sanning och hur blev det då kan man undra?
Jo helt ärligt går allt upp och ner.
För det första kom barnen till mig flera dagar tidigare än vad jag trodde att vi hade bestämt (men det var väl något "roligare" som kom emellan) vilket resulterade i att det jag hade försökt slippa inträffade... Första dagarna boendes med en massa flyttkartonger som jag inte hade packat var inte speciellt roligt. Vädret var iof helt magiskt! Varmt, soligt och alldeles underbart men vart fanns alla barn? Ja förutom mina egna två?
Vi såg inte många barn de första dagarna och jag hann tänka en och två gånger att detta kommer gå åt h-vete... Men så på söndagen en vecka innan skolan började dök det upp 13 st barn på baksidan för att spela fotboll. TRETTON STYCKEN! Bara så där?! Vet fortfarande inte vart dom kom ifrån men mina kids blev helt galna!
 Och lite så har det sett ut sedan dess... Dottern har haft kompisar här mest hela tiden, sovit borta, skaffat ny kille (söt som socker och trevlig som få btw...). Börjat i ett super bra fotbollslag med värsta bästa sammanhållningen! Så himla skönt! Med tanke på hur struligt det blev för henne med fotbollen i Östersund och hann byta lag där och lämnade ett riktigt bra lag med toppen tränare och lagkamrater blev man självklart lite orolig att hon skulle kunna få uppleva det igen men jisses så bra det har blivit.
Sonen har haft lite tuffare dock, både på kompisfronten och fotbollsfronten.
När det kommer till kompisar har det lossnat ordentligt för honom nu men det här med fotbollen är lite annorlunda... Annorlunda? Ja men alltså i hans förra lag var det fortfarande mer på lek och skojstadiet här vete tusan om de någonsin har varit där.. Alltså jag säger inte detta i negativ mening nu, tvärtom men här satsar man verkligen. Har ett helt annat upplägg på träningarna och så vidare och Sonen är väl av det "lite latare slaget" (undrar vad han kan ha fått det ifrån... *harkel*) så han uppskattar inte riktigt konditionsträningen lika mycket som de andra grabbarna...

Själv har jag börjat träna igen... (Äntligen) Och har då börjat träna i GRUPP!!! Trodde nog aldrig att jag skulle göra det. Jag som har gillat att stå ensam vid mina maskiner och pusta och stånka lite... Men nej nu har jag verkligen blivit biten av detta. Indoor-walking heter det...
Känn på ordet lite... Indoor-walking... Låter ganska najs va? Lite som att "kom in här och joina oss på en liten promenad inne i den luftkonditionerade motionssalen" Eller? FEL!
Indoor-walking betyder följande:
* klättra upp på crosstrainern som inte är pygméeanpassad.. *humpf*
* försök att förstå vad människan som står på en liten plattform framför dig säger i mikrofon samtidigt som musiken vrålar ur högtalarna (oftast är det Syrran som skriker...)
* försök för allt i världen att hänga med i samma tempo som pro-människan på crosstrainern jämte dig...
* ANDAS! Försök att komma ihåg att du inte har gälar utan du måste någonstans under de 45 MINUTER få in luft i lungorna...
* Kämpa mot spyan som är på väg upp... Jo faktiskt, har hänt nästan varje gång att jag har tagit i så jag tror att jag ska spy (eller peka fulfinger åt människan på plattformen, återigen oftast Syrran)...
* Förstå vad som rör sig sakta nedför pannan för att sedan landa i ögat (jodå jag har för första gången tränat så svetten rinner i pannan... Har aldrig hänt förr... Från näsan, under bubbisarna osv jaja men inte i pannan)...
* Håll ner axlarna och sträck på dig (det tjatas det om hela tiden och det är skit jobbigt att inse att den som tjatar om det oftast har rätt... Oftast är även detta Syrran som påpekar...)...
* Försök få till samspelet mellan armar och ben... Har inte kommit dit än... Känns som att armarna åker snålskjuts på benen hela tiden...
* Försök fortfarande att hålla samma tempo som pro-människan och när det inte går tänk tanken "hon har ändå inte lika mycket motstånd som mig på"... (törs inte ens gissa vad hon har för motstånd...)...
* JOGGA på Crosstrainern... WTF... Här ska man SLÄPPA taget om Crosstrainern och "använda starka och atletiska armar" när man joggar! Alltså VA?! Trodde stavarna var ett säkerhetstänk som var enormt och nu ska man släppa dom och JOGGA?!?!? Ja ja försök i alla fall...
* Samtidigt som man gör allt detta ska man svara på frågor om man har blivit andfådd, svettiga och om man har roligt. ROLIGT?!?!?!?!? OMFG!!!! Har jag ROLIGT?! Tycker ni detta är ROLIGT?!

Svaret på frågan: JA! Det är så jäkla roligt va så ni kan kanske inte tro det men faktiskt! Det är galet roligt, trodde aldrig ALDRIG att JAG skulle tycka det! Och jag är så galet tacksam för att PRO-människan håller det tempo hon håller samt hur människan på plattformen (oftast Syrran) står där och är näst intill opåverkad medan en annan krampaktigt håller i sig för att inte glida av Crosstrainern som Jello...
Hon på plattformen (Syrran) har hotat med ett årskort på samma gym samt någon form av personlig tränare... Kan ju bara bli bättre nu eller hur... :)

Secret - Maroon 5

Mary J. Blige - I Can Love You

Vad faan är det som händer?

Yrsel idag igen... Jävlapissskitalltså!!!!!
Svettas som en gnu gör jag oxå... alltså när är det dags för övergångsåldern egentligen? Nu blir ju jag "bara" 39 i år men i alla fall...
Mår verkligen inge bra idag.
Knappt fått någon sömn och varmt som satan är det.. Kvavt... Kvalmigt liksom...
På detta tillkommer en jävla massa måsten...

Ja ja... Vad är väl en bal på slottet....

Om exakt en vecka kommer flyttlasset...

På fredag hämtas alla mina saker, packas in i en lastbil av erfarna flyttgubbar för transport på måndag ner mot nästa bostadsadress.... På tisdag är de beräknade att komma fram, alltså om exakt en vecka!
HerreGUD! Hur ska jag hinna med allt jag vill göra innan dess? Hur ska jag hinna med allt jag MÅSTE göra innan dess?
Och dessa avsked sedan då... Sa hejdåhejdå till världens bästa Flisan igår... Skitjobbigt jue...
Men givetvis finns det lite komik i detta oxå... Har väl aldrig blivit så uppvaktad NÅGONSIN av män som jag blir nu. HAHAAAA Som jag skrattar högt! Klart jag hajar att de ser det som att nu jäklar har de chansen till att "få ngt" för hon flyttar ju ändå... Ja jo tjena... Skulle inte tro det va?!
Nej nej jag väntar på min Mr Charming på annan ort ja...

Sen ska jag inte sticka under stolen med att denna flytt har tagit på krafterna... Jo jo det har den verkligen! Har fått varningsflaggor, trumpeter, trummor ja kalla det vad du vill men kroppen håller på att säga ifrån så denna balansgång jag går nu är inte det roligaste som finns. Har dock haft en dag utan yrsel (igår) vilket är as-bra jue! Så bara därför bestämmer jag att yrselns närvaro i min vardag var högst begränsad och nu är puts väck...

Tears For Fears - Woman in chains

Tänk vad bra det är med ett ovanligt namn...

Igår ringde jag på ett jobb som jag sökte i våras men inte fick, då sa hon som var chef att de skulle söka fler personer till hösten och ville då (med bestämdhet) att jag inte bara skulle söka jobbet utan också ha flyttat ner till orten.
Det är i dessa lägen det är fantastiskt bra att ha ett ovanligt namn.
"Hej det är Mimmi XXX från Östersund, vi pratades vid i våras, kommer du ihåg mig?"
Och som hon kom ihåg mig sen då!
Frågor som: "Har du fått något boende?"
"Har barnen fått skola?" osv
Lovely.
Framtiden ser ljus ut...
Ska bara skaka av mig denna förbannade yrsel som precis dök upp... Varningsflaggorna vajar sedan en tid tillbaka men i veckan som gick la hela jag av liksom...
Andas, återhämta lugnet och kom igen bara...

Till ER som tror att det vi går igenom nu är något lätt...

Det känns som att det finns människor omkring mig som tror att detta beslut som är fattat är ett lätt beslut att ta... Det känns som att människor omkring mig tycker att det jag gör är enbart för egen vinning, ja rent utav själviskt om jag har förstått det rätt... Låt mig vara väldigt tydlig här!

1. För en massa år sedan VALDE jag att flytta ifrån alla mina nära och kära för att börja om mitt liv med det jag trodde då var mannen i mitt liv. Varför? Jo för att HAN fick ett erbjudande om arbete på orten dit vi ville flytta, ja allt gick mycket fortare än vi hade tänkt men kommentarer som "tar han inte detta jobb nu kan det ju dröja 10 år tills nästa chans" så vad hade vi att välja på egentligen. Och nej jag har aldrig ångrat att vi flyttat hit, absolut aldrig för hade vi inte gjort det hade jag ju aldrig fått de underbara vänner jag har i mitt liv idag.
2. För mer än 10 år sedan började jag säga att jag ville att vi skulle flytta härifrån då jag inte riktigt trivdes med de otroligt långa vintrarna med mörkret som hängde över en eller då korta, ofta kalla (inte i år) somrarna med ljuset dygnet runt istället... Fick jag gehör för vad jag önskade? NEJ... Hade vi en överenskommelse på att om någon av oss ville flytta så skulle vi göra det? JA... Respekterades denna överenskommelse? NEJ.
3. Försökte jag få till allt på alla möjliga olika sätt? Ja, det måste jag väl ändå säga, jag gick tom så långt att jag startade ett företag med mina bästa vänner för att få bort mannen ifråga från den arbetsplats där han var på då... Har jag fått en massa skit för det i efterhand? JA! Har det handlat om kommentarer som att "jag startade företaget för att få pappan till mina barn att vara borta från hemmet så mycket som möjligt". JA... Vilket i min värld är helt jävla befängt med tanke på att det som skedde på hemmaplan helt lämnades i mitt ansvar... Men vänta det är väl ingen konst att sköta ett hem i stort sett som ensamstående när man försöker ta sig ur en sjukskrivning för utbrändhet, uppsägning och heltidsstudier på det samt när närmaste familjemedlemmen bor 65 mil bort?!
4. Det är just här som brytningen kommer... Jag har mina närmaste familjemedlemmar 65 mil bort och jag behöver HJÄLP för att hålla mig flytande...
5. För 4 år sedan blir JAG dumpad av vad jag trodde var mannen i mitt liv... Ja han valde att hoppa av firman oxå efter ett tag...
6. Så vad har jag pysslat med under de senaste 4 åren?
Jo jag har curlat detta X å det grövsta, jag har försökt att medla mellan honom och barnen när jag egentligen har velat skrika rakt ut hur mycket jag avskyr hela situationen (något jag iof har gjort många gånger)... Jag har försökt att kombinera heltidsstudier som har ökat på sin svårighetsgrad för varje kurs... Jag har försökt rodda att vara ensamstående fotbollsmorsa/hockeymorsa... Jag har försökt att anpassa mig efter alla de regler och lagar som styr gällande gemensam vårdnad... Och när detta inte har funkat har JAG gjort det som JAG har trott varit bäst för mina barn, jag har dragit igång en tvist...
Det har varit många lååånga samtal gråtandes med min mor som har suttit 65 mil bort och "syster" som bor ännu längre bort, och nu när jag själv är mamma så förstår jag givetvis vilken otrolig frustration min mor måste ha upplevt många gånger, senast nu på morgonen...

Jag är så dö jävla less på människor (främst kvinnor) som faktiskt tycker så synd om mannen hela tiden... Det skulle vara så jävla skönt att få någon som klappar mig på axeln och säger: Fy faan vad du har kämpat Mimmi! Vilken jävla resa du har gjort! Och gör! Gärna offentligt för det biter mer på de som tycker att jag är en stor skit... Och ja det har större betydelse än vad man kanske kan tro men att faktiskt VÅGA stå bakom en vän även i det offentliga ljuset är stort!

Glöm för faan inte bort på vems initiativ denna flytt var denna gång! Det var en 10-årig pojke som i en utredning på soc talade om att han ville få flytta nu, något som vi faktiskt blev lovade av pappa för länge sedan!

Nej det är inte jag som har tjatat till mig en flytt, det är inte jag som har "övertalat" någon till en flytt utan detta är ett önskemål från ett barn som vill få möjlighet att gå i en skola som är bra och som kan hjälpa honom med det han behöver hjälp med.

Och det är inte så att jag inte har något att förlora heller på att flytta... Jag har mina fina och underbara vänner som är de som har hållit mig flytande i dessa år... Det börjar bli verklighet nu när det är två veckor kvar till flytt, jag upplever att några nästan får lite panik över att jag flyttar och vill komma och träffas, gärna varje dag, varje timme hela tiden... Och vet ni... Jag känner precis samma sak...
Det kan låta klyschigt men jag vet ju vad jag har men vet ju inte vad jag får....

Men om jag ska lyssna på Sonen och Dottern så är detta vad som måste göras och kanske kanske törs jag börja lita på människor igen och våga låta kärleken titta in i mitt hjärta igen... Något som jag bara har gjort halvvägs de senaste 4 åren...

Ellie Goulding - Explosions

172 mil på 72 timmar...

Eh vad gjorde du i helgen då?
Njae inte så mycket... Jag hämtade Dottern som var hos sin far i fredagskväll, packade lite nödvändiga saker och sedan i lördags morse drog vi sydväst. Ja först dumpade vi Doran hos världens bästa hundvakt, sen åkte vi... Eller ja vi stannade först på Ica Maxi för att införskaffa nödproviant, sen drog vi som vinden. Fast vi stannade iof i Sveg och åt en taco-tallrik... SEN skulle nästa stopp vara i Kungsbacka... Eller ja... Vi hann med ytterligare ett stopp i Mora...
Väl framme i Kungsbacka väntade världens bästaste syster yster med vin och räkor OCH världens bästa "små-tjejer". Jisses så skönt det var att komma fram! Och vad skönt det var att få lägga sig i mörker!
Det är ju så himla ljust här på nätterna att man får solen i ögonen så det var helt gudomligt skönt att få lägga sig i ett mörkt rum!
Sedan kom söndagen... Först spenderade vi alldeles för många timmar på Kungsmässan, Dottern gick varv på varv på varv, jag och Christine fikade och njöt av att våra barn har blivit så stora!
SEN åkte vi och kollade på lägenheten som jag redan har tackat ja till ;) Och vet ni den var så där perfekt som jag önskat mig.
Så här såg min önskelista ut:
* Vitt hus - Check på den!
* Nära havet - Check på den!
* Hyra privat - Check på den!
* Onsala - Check på den!
* Vedeldning - Check på den!
Satan i gatan så bra detta kommer att bli! Jag var helt euforisk när jag kom hem, och vilken trevlig människa sen då som vi ska hyra utav! Herre gud så bra detta kommer att bli!
Sen kom måndagen och då var jag och Dottern först på besök på hennes nya skola, fick oss en rundvandring, klasslista och det bästa av allt om man får tro Dottern - En skolkatalog!
Dotterns önskelista inför skolbytet var:
Tegelväggar på insidan av skolan - Check på den! :)
Efter det var det Sonens skola som skulle besökas. Super duper snygg skola och så himla trevlig personal! Detta kommer att bli sååå bra!

Önskemålet som kvarstår är ändå att även barnens far flyttar efter om något år för visst gör det ont i hjärtat att de inte kommer att ha nära till varandra men men... Den som lever får se ;)

Tecken från Andra Sidan...

Okej jag ska inte ropa hej förrän jag har gått över bron och vattnet för att en liten tuva finns i skogen eller nått sånt... MEN!
Detta med en lägenhet i kommunen där jag vill bo...

För några veckor sedan, kanske 2, sa jag till min bästaste vän att jag tror att jag kommer att hamna i en "by" nära Anneberg i Kungsbacka, alltså inte i självaste Anneberg... Varför vet jag inte riktigt men jag har haft den känslan ett tag, lite så där som att närheten till havet har varit viktigt. Och tro på tusan, "lägenheten" som jag har blivit erbjuden ligger i just denna "by". Och super nära havet, typ två kvarter bort bara! Jag hade ytterligare några önskemål, det var att få hyra av en privatperson och en maxhyra! Samtliga av dessa önskemål stämmer in och nu kommer vi till "tecken från Andra Sidan"....
Min högt älskade morfar gick bort för två år sedan och han skulle ha fyllt år nästa vecka... Han hade ett smeknamn som han fick av en vän till familjen någon gång i samband med att en tomt skulle röjas, detta smeknamn som är ett djur har sedan följt med honom i alla år. Morfar är saknad! Det råder det ingen tvekan om! Dottern har ett foto på dem två uppsatt på sitt rum och jag var in och kikade på det för några dagar sedan och oj vilken känsla av saknad som då for över mig.
Nu visar det sig i alla fall att kvinnan som äger detta boende som jag har erbjudits att hyra heter detta djur i efternamn! Kan ni förstå va?! Om inte detta är ett tecken från Andra Sidan ja då vet inte jag...

Nu håller vi tummar och tår för att allt går i lås och så smidigt som möjligt för då är en flytt på agendan för lilla familjen :)

När allt känns som mörkast... vänder det plötsligt...

Jag tänker inte sticka under stolen med att helgen som gått har varit enkel, nej det har den inte... Jag har gått omkring och "vaggat", väntat och varit på väg att ge upp hoppet helt flera gånger... Livet är inte så jäkla lattjo hela tiden... Igår kom kulmen, jag ringde min kära mor och mådde så där pyton! Tårarna rinner, paniken kryper i kroppen och jag vill bara skrika högt: "VARFÖR I H-VETE HÄNDER DET INGET"...
Samtidigt som jag pratar med henne går jag in på min annons på Blocket för att tala om att det är över 250 personer som har kollat på annonsen och jag har fått 3 mail... ???
3 mail? Nej mig veterligen har jag fått 2 mail... Jaha nu har till och med Blocket f*ckat ur... Men det är väl bäst att kolla mailen just in case liksom...
Och tro på tusan, där har det minsann kommit ett fint litet mail... "Ang. Söker bostad i..."

Snabbt som attans torkade jag tårarna, sa hejdåhejdåhejdå till mamma och ringde upp numret som stod på mailet... Och herre jisses! Tror minsann att jag nästan kan påstå att jag har blivit med lägenhet... Men bara nästan, den ska kollas på först och säkert ska det skrivas ngt hyresavtal eller nått! Satan i gatan vad bra det kommer att bli!
Ringde tillbaka till mamma och förklarade vad som hade hänt och sagts! Snacka om skillnad!
Sen när det är dags för att sova är Sonen så där febervarm och det sista han sa innan han somnade var att han hade lite lite ont i halsen... Vajjert!
Han har sovit oroligt hela natten, pratat jätte mycket i sömnen och snarkat. Herre gud vad pojken kan snarka när han är täppt i näsan... Om jag har sovit? Nej inte mycket! Sitter här nu kl 18:51 och är så trött så jag kan ramla av stolen...
Och det här med att vara hemma med barn som är tussig... Man har ju så stora planer på allt man ska hinna med... Jag skulle minsann hinna läsa lite idag, både i studiesyfte och skönlitteratur... Jag skulle kanske måla lite nu när jag tycker att det är så roligt. Baka dom där kakorna som jag inte hann med att baka i söndags... Tror ni jag har hunnit göra ngt av detta?! Nej men jag har hunnit laga frukost, lunch och middag... Tagit hand om disken lika många gånger som jag har lagat mat... Vänt upp och ner på tvätthögarna, både den rena och smutsiga högen... Hunnit sitta en stund framför datorn, det har jag iof då det började brinna i ett radhusområde i byn jag bor och där jag känner många som jag tycker mycket om...
Ja nej men lite så har väl dagen sett ut... Känns som att klockan är 23.10 typ...

Jaha... Ja då kör jag väl då... Cards by Mimmi

Jojomensan efter påtryckningar (ytterst lite) så har jag nu öppnat upp min hemliga grupp som jag har haft på Facebook... Jag har öppnat upp den för HELA VÄRLDEN!!!!
Så galet läskigt... Helt tokigt egentligen... Hur tänker jag nu?!
Beställningsvara? Pris? Storlek? Får man komma med önskemål? HERRE GUD!

Ja ja... Har ni Facebook så är ni varmt välkomna att "kika förbi"...
Gruppen heter Cards by Mimmi

Ett av kvällens alster...

Målad 2014-06-14





Hjälp....

Första dagen på sommarlovet...

Jaha, sovmorgon blev det... Solen försvann och kallvindarna tog över... Jo då jag vet vad detta är... Det är SOMMARLOV!
Dottern skjutsades in till stan för att träffa/hänga/fika/kännaklämmapåkläder eller vad det nu är dom sysselsätter sig med.
Sonen och jag åkte till Barnens Land då han skulle köpa någon leksak som han har suktat efter lääääänge... Okej... Nu blev det ju jag som shoppade...

Foto: Privat 2014-06-16

Jag har börjat måla med vattenfärg lite så där kladda lite... Mycket uppskattat iof av de som har fått något kort lite så men det är ju bara på skoj... Har iof skapat en grupp på Facebook men den är än så länge alldeles alldeles hemlig... Tänkte kanske om jag vågar lägga ut korten jag har målat längre fram men än så törs jag inte...
Men ser ni vad jag hittade på Barnens Land? Metallicvattenfärg! Ska bli häftigt att prova att måla med, ja alltså typ NU så vi hörs när vi hörs!

Yuna - Tourist

F1

I fredags såg jag en dokumentär hemma hos min vän Johnny, vi delar samma intresse, intresset för Formel 1. Denna gång var det en dokumentär om vad som hände med Niki Lauda och hans olycka som nästan kostade honom livet och lämnade en sargad och ärrad kropp efter sig... Skit bra dokumentär och jag kan under inga omständigheter förstå hur man INTE kan tycka om F1...
Sååå därför gick lördagskvällen i samma tema och jag såg denna film som egentligen bara var en filmatisering av dokumentären...

Filmen var riktigt bra! Tror jag ska se den igen om jag har tiden till det faktiskt.
Hade diskussionen med en annan vän för ett tag sedan där han menade på att det här med att kolla på bilar som bara åker runt runt runt på en bana, hur kul kan det vara liksom... Ååååkääääjjj!!!
Under det racet som jag då satt och såg på var det flera olika typer av krascher, bilar som gick sönder, snudd på kollision i depåområdet och en av toppförarna fick skräp i ett öga och hade svårt att se.... Ehhh "bara runt runt runt på en bana" I think NOT!

Nej det här med F1 har följt med mig sedan 1996-1997 någonting och jag hade mellan 97- 2004 missat typ två starter (råkade föda barn då)... Minns hur jag satt i väntrummet på BB och hade värsta värkarna, snodde fjärrkontrollen och tvingade samtliga att se på F1... Alltså så här då: När det kommer till F1 så vill jag se det, gärna ostört och HELA racet på en gång och lägg till ett hormonpåslag utan dess like samt ett värkarbete som får kroppen att vilja dela på sig på mitten så kan jag säga att INGEN tordes ens fråga om att byta kanal...
Efter att Sonen föddes har jag missat himla mycket av F1 cirkusen, något som stundtals kan störa mig ordentligt, jag har ingen koll på vilka förare som kör för vilka stall. Jag har ingen koll på dom nya bestämmelserna eller vad som har försvunnit eller kommit till... Jag har inte ens koll på hur förarnas hjälmar ser ut.... Dåligt jag vet... Men jag har än inte missat ett enda race detta år! OCH jag njuter när jag tittar, lyssnar och känner in!

Så är det, alla är inte som alla andra och tur är väl det... Önskar lite att det var ett race idag, barnfri och dåligt väder... Men men... Det är 7 dagar kvar till nästa och jag längtar!

Vårruset...

Jojomensan, jag har minsann sprungit mitt första lopp, EVER, denna vecka...
5000 yra höns skulle transportera sig 5 km glatt påhejade av Blossom Tainton.
Anledningen till varför jag ställde upp var för en vän önskade sig detta i födelsedagspresent av mig... Ja ja tänkte jag hur svårt kan det vara? 5 km???? Det går ju jag utan tvekan med hunden var och varannan dag så egentligen va?! Hur svårt kan det va?!
Startade dagen med att gå samma sträcka bara för att ha känt igenom kroppen liksom... Tidigare i vår har jag ändå försökt mig på att finna lusten och njutningen i att springa. Jag har på ren tjur sprungit 5km på löpbandet på gymmet en gång...

Sååå jag gjorde som alla andra innan loppet, blev nervös, gick på Baja-Majan (dock innan alla andra som sedan fick stå i värsta kön, vi snackar 5000 kvinnor!!!!). Hade mina barn och x-make som hejarklack och tänkte att va faan hur svårt kan det vara!

Okej... Det var svårt... Mina första två km småsprang (läs:lunkande på gränsen till död) jag med värsta tänkbara krampen i vaderna så jag trodde att jag skulle behöva bryta... Men icke! Vågavägrabryta liksom!
På morgonen med hunden hade samma sträcka tagit ganska precis en timme och detta "race" tog ganska precis 50 minuter så något bra måste jag ju ha gjort i alla fall... Vackert men blåsigt väder hade vi och efter loppet fick jag mig lite gofika och firade dagens jubilar!

Om jag ska springa fler lopp? Tveksamt! Men med tanke på att jag ska flytta nära nära min träningsgalna syster så vete tusan va...

Foto: Privat 2014-06-09

Gin Wigmore - Black Sheep

Gråter en skvätt varje kväll

Detta är på riktigt! Jag har på riktigt satt fart med bostadsletandet i Kungsbacka och hoppas hoppas verkligen att det ordnar sig snart.
Herre gud vilken grej jag har dragit igång. Kruxet är att hade det bara handlat om mig och ev Dum-Doris hade vi dragit för många många år sedan, jag hade sålt av allt jag inte fick med mig och börjat om från början på en grisblink! Lätt! Men nu är det ju inte bara mig det handlar om (det har det iof inte gjort sedan första barnet föddes) så nu måste ju allt bli perfekt direkt. Jag kan inte förvänta mig eller kräva av mina kids att de ska nöja sig med vilken skit som helst. Det måste bli perfekt!
Samtidigt som jag håller på att rodda med allt detta löper mina känslor amok å de vildaste. Det blir mest kännbart på kvällarna när jag ska sova... Då kommer tårarna...
Jag har upplevt så otroligt mycket bra och vackert här i Jämtland... Jag har fått de vackraste och mest underbara barn som finns, jag har lärt känna människor som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta, vänner som jag hoppas och tror kommer stanna kvar i min närhet trots att det blir ett lite större avstånd bara...
Vissa kvällar blir känslan så mäktig så jag väljer att sätta på min spellista och gömma mig i musikens underbara värld... Igår kväll var en sån kväll och jag misstänker att det blir lika denna kväll...
Kändes dock lite märkligt att slumra till och vakna till detta:
Om jag somnade om? Jo då och faktiskt med ett leende på läpparna.

Det är på riktigt och jag söker nu BOENDE i Kungsbacka och jobb i Göteborgstrakten!

Hörni... Detta händer verkligen!
Således söker jag både jobb och boende på annan ort!
Boendet är till för mig, Dotter, Sonen och självfallet Dum-Doris.
Går det att få till i Anneberg skulle det vara det absolut bästa!!!!
Jobbet är bara för mig ;)

Har ni något tips så hör av er här under kommentarer eller skicka ett mail på mamma-mu2009@live.se

Nu är det på riktigt!

Oj... Jisses... Nu är det verkligen på riktigt!
Ett besked som vi har väntat på länge levererades i fredags och framtiden ser med ens HELT annorlunda ut än vad den gjorde när vi vaknade på morgonen.
Om jag har fattat? Nej jag tror inte det... Blev märkbart rörd när jag lagade middag ikväll så pass så det kom tårar... Är detta verkligen på g? Händer detta?!
Herre guuuud som jag har längtat, som kidsen har längtat.
Jag hoppas verkligen att jag har fattat rätt beslut, att jag inte om 10 år kommer få slängt i ansiktet av något av mina underbara barn vilken jävla idiot jag har varit...
Jag är så otroligt tacksam för vad mina barns far låter oss göra! Vilken uppoffring från hans sida!
TACK TACK TACK!!!!

Bäbis-sug....

Men vad är det frågan om? Har snurrat in mig på bäbismagar, vagnar och små små barn... Är det nu som krisen kommer? Slår emot en med full kraft? Själv har jag blivit BFF med en liten dam som blir alldeles överlycklig så fort vi ses. "Mimmmiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii" skriker hon så det ekar och jag blir lycklig, varm och alldeles mjuk inombords.
Samtidigt som detta sker släpper Dottern en kommentar som får mig att bli så generad så jag bara kan dööööö, ja nu sa hon inte det nu ikväll men för några dagar sedan. "Mamma, använd skydd"... Alltså va?! Ja nu är det ju iof inte aktuellt för henne än på en sisådär 350 år men ändå....
Eller om man vänder på det så kanske det är så att en annan har lyckats med att traggla detta för Dottern...
Men HERRE GUD alltså!

Ja ja... Ska pallra mig upp för trappen och lägga mig under täcket och fundera över livet... Men några fler knoddar det blir det inte... Jag är på tok för gammal i mitt tycke, alltså inte andra människor utan JAG är för gammal... Och så har jag ju redan världens bästa barn vad mer kan man begära?

Jill Johnson, Mauro Scocco - Längre neråt vägen

På tal om graviditet och barn...

Har under den senaste tiden fått den otroligt personliga frågan ifall jag kan tänka mig flera barn... Eller om man av någon händelse skulle "råka" bli gravid... ja alltså inte för att jag förstår hur det skulle kunna ske när man bor i ett torn i ett glashus med såpade väggar... Och kort hår har jag oxå så jag kan inte släppa ner något hår till någon eventuell friare för att hissa upp dom den vägen heller...

Men i vilket fall som helst har frågan kommit upp flera gånger och så även ikväll efter ett samtal med en god vän.
Jag tänker lite som så här... Jag är snart 39 år, jag har två alldeles fantastiskt underbara barn, lyckligt lottad som jag är har jag en Dotter och en Son.
Jag hade en otroligt jobbig sista graviditet med foglossning som faktiskt inte har gett med sig förrän på senare år... Redan på BB sa barnmorskan till mig efter sista barnet att ytterligare ett barn inte var något alternativ då jag hade så trasiga fogar... Och ett liv i rullstol känns inte alldeles lockande om jag får välja själv.
Sen ska jag inte sticka under stolen heller med att jag är alldeles för LAT för att få flera barn. Jag är klar med den tiden i mitt liv då jag ska köra gissningsleken för att få reda på varför barnet är ledsen. Jag njuter av att sitta vid matbordet och ha livliga och ibland högljudda diskussioner med mina underbara barn.

Nej några fler kids produceras inte i denna fabrik... Meeen visst, så dyker denna video upp och tankar som "åhhh... ska jag aldrig få uppleva det här igen" dyker upp...

För det är otroligt mäktigt att vara gravid och känna hur livet växer i en.
Ja ja... Med denna känsla i kroppen ska jag nu hoppa i lopplådan... En ny dag imorgon väntar och det är inte vilken dag som helst imorgon... Mer om det senare...

Nu räcker det! #SNÖHELVETE

Det räcker nu! Nu får det FAAN vara nog! Jävla snöhelvete och förstöra!

Jag hade ju tänkt mig en liten snyggare typ av "vårbränna" och sommarprickar på näsan vid det här laget men icke!

Det är ju för faan snart mitten av maj och det snöar helt galet ute!

Det är kvällar som dessa som det är extra roligt att ha hund... Jo, om ni upplever detta som lite ironi har ni förstått mig helt rätt. Ska fanimej få Doris att börja gå på låda... Hon tror ju redan nu att hon är katt så WTF liksom...

Idag har det varit en bättre dag än igår på sätt och vis samtidigt som det har hänt saker som gör att min magkänsla oroar och när människor i min närhet inte är helt kry blir jag lite ledsen... Människor som man tycker mycket om... Alla andra skithuven kan få ha hur ont som helst!

Men en massa saker blev i alla fall uträttade efter arbetsdagens slut. Dottern har återigen varit hos specialisttandvården, vi har minsann på papper att hon inte får pierca sig i munnen på såååå många år att hon kommer ha kommit ur den "fasen". Wihooo liksom! Älska Folktandvården!

Sedan sprang vi på stan och köpte presenter till Sonen som fyller år inom kort! Tror han kommer att bli nöjd som tusan! Eller jag hoppas det i alla fall! Tänk va, min lilla prins fyller TVÅSIFFRIGT!

Han talade om för sin far idag att "nog är det snart dags för dig att fylla TRESIFFRIGT?" Jag skrattade så jag höll på att dö! Det är min lilla stjärna till son det där!

Ja men åter till snön nu då... Kul med kvällspromenad...

Foto: Privat 2014-05-07

Och av en händelse hamnade denna låt i mina öron när vi (jag och Doran) var ute och gick...

Slump? I think not! Nu har vi i Östersund haft vår sommar... Typ 3 dagar med sol och värme, lite så där för att visa och jävlas med oss hur resten av landet har det... Lite som "Pilutta dej va, bor du där du bor så har vi sol överallt annars"...
Skit snö! Jag säger bara SKIT JÄVLA SNÖ!

Vissa dagar... Sarah Dawn Finer - Some Kind of Peace

Vissa dagar är ju som bekant bättre än andra... Idag har det varit lite tufft privat och då är det skönt att få komma och jobba några timmar med människor som verkligen har det tufft. Ganska skönt att få den käftsmällen och inse att det som jag tycker är stort och tungt inte är något alls i jämförelse...
Sen kommer det ju till bilresan hem... När tankarna kommer ikapp... Har jag verkligen så mycket energi och styrka kvar att gå igenom denna process igen? Svaret är enkelt: JA
Det handlar om mina barn och då gör jag precis ALLT!!! Jag gråter en skvätt när jag lagar mat, jag tar en promenad med en fin vän, som samtidigt förstår hur jobbigt det är men ändå får mig att skratta och bli generad så jag tror att jag ska tappa håret... Men visst går vi en tuff tid till mötes jag och min lilla fina familj... Igen...

Somebody help me
I can´t make this on my own
My heart is still crying
It´ll dry up and turn to stone
I´ve been fighting for air
Got no strength in me to breathe
I´ve run out of options
Got all the reasons I need

My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins

If someone can hear me
This is my cry for help
Find me and guide me
Lord, I´m stranded here all by myself
So if someone can see me
I´ve fallen down on my knees
Begging for some kind of peace

There was a time when I vaguely recall being brave
And I thought being strong meant never asking for aid
I was cocky and bold, stupid and unafraid
Now I´m tired of pretending, now I just wanna be saved

My mind has gone numb but somehow I´m still sane
So get me a needle, I think there is blood in my veins
My veins my veins, somebody hear me

I was looking and searching and
wanting and needing ? somebody hear me

Idag vet jag vad "Vårmingel" betyder.

Men herre gud vilken rolig helg jag har haft! Jisses!
Jag har fått några extra bonus dagar med Dottern som sedan åkte iväg på fotbollscup i Sundsvall medan Sonen har varit i Vemdalen med sin far.
Själv spenderade jag lördagen i ett (först) främmande kök tillsammans med människor som får mig att må bra! Skratta, prata, skratta, prata, lyssna på musik eller ja... I alla fall introt på en massa låtar fick jag höra i lördags... Ni vet hur det är när någon sitter och ska välja musik från en spellista och spelar upp de första sekundrarna och man känner "Oj, den där låten var länge sedan" och sedan bestäms det att man ska lyssna på något annat... ;) Ja ja... Roligt var det i alla fall.
Söndagen startade först med långpromenad med Doris och bästaste bästisen i telefon. Som jag älskar dessa samtal! Vi vänder ut och in på oss själva, är kanske lite för detaljerade på vissa områden men HUR ska man få reda på saker och ting om man inte frågar dåå?
Sedan var det "Vårmingel" för hela slanten.
Jag har denna helg lärt mig att "Vårmingel" kan betyda, äta jätte mycket gott, dricka ännu mera gott, skratta ofantligt mycket och träffa helt underbara människor! Jag är så himla glad för att jag har varit på detta mingel. Vilken kväll!
Jag är också väldigt glad för att det inte är jag som sitter på jobbet i skrivande stund och försöker få i mig morgonens kaffe... Nej, just idag är jag ganska nöjd med att få vara ledig!

Zac Brown Band - Goodbye In Her Eyes

Halestorm - I Miss The Misery

Trött tjej!

Åter igen har det varit några tuffa dagar... Både hemma och på jobbet... Hemma för att Sonen inte har haft någon lust att vara borta några dagar och på jobbet för att det är just jobbet...
Härom dagen blev det hög puls och ett akutläge på jobbet och på vägen hem kände jag att jag behövde få "ventilera" typ tömma systemet innan jag skulle möta kidsen... Ringer den jag känner mig behöva och blir lite besviken faktiskt... Igen!
Det jag har kommit fram till i mitt 38,5 år långa liv är att allt handlar om att prioritera! Ibland kan den där lilla extra minuten betyda mer för någon annan än för en själv... Kan vara bra att känna in, sätta sig själv på andra plats och bara finnas där!
Som tur är finns fler vänner där och jag var klar och hade bearbetat allt när jag kom hem och vet ni... Det samtalet tog exakt 7 minuter... 7 minuter hade det kostat att sätta sitt eget liv på paus en stund för att bara lyssna... Ja ja... Jag går från klarhet till klarhet...

Drake - Take Care ft. Rihanna

Det finns en ny "stjärna" i mitt liv och jag mår bra.... ;)

Åter igen... Det är dom små sakerna som gör det...

Något händer med min lilla Doris och jag blir rädd... Rädd för att hon ska gå sönder och försvinna ifrån oss, denna lilla fyrbenta trygghetsamiral... Mitt upp i allt vänder jag mig till den som enligt mig kan veta mest och får ingen kontakt... Samtidigt hör en "ny" bekantskap av sig och när jag förklarar vad som har hänt får jag till svar på sekunden: "Ring mig"
Det är dom här små sakerna som gör att man faktiskt känner tillit, lite trygghet och som får en att må lite bra när man i själva verket inte mår så där toppen...
Doris mår väl efter omständigheterna bra men är hyfsat avståndstagande och har ont... Själv har jag fått mig en liten törn i själen och jag är om möjligt än mer förvirrad... Men tacksam det är jag för att det finns hjälp att få där man kanske minst anar det...

TACK!

Evanescence - My Immortal

I'm so tired of being here, suppressed by all my childish fears
And if you have to leave, I wish that you would just leave
Your presence still lingers here and it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me

You used to captivate me by your resonating light
Now, I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts my once pleasant dreams
Your voice it chased away all the sanity in me

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me, I've been alone all along

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me, me, me

Hey Ladies! Girls Just Want To Have Fun

Påsken är ju som bekant inte en högtid som jag uppmärksammar annat än att lösviktsgodiset är billigare än normalt... Kidsen är alltid med sin far i Vemdalen på påsk oavsett vems helg det är, så är det bara! Därför har jag för kvällen bjudit hem ett gäng smått galna fruntimmer för lite snacks, drinkar och bra musik! Kan bli helt galet eller så är alla så trötta så vi sitter i soffan och fnittrar hysteriskt...
Sockerlagen är i alla fall fixad, hallon och mynta inhandlat så let the games begin ;)

Mötet gick bra...

Dagens jobbiga möte gick trots allt bra men satan så spänd jag var under hela mötet, sen kan jag iof tycka att det är lite respektlöst av vissa att börja prata om annat när de tidigare har påtalat hur dyrbar deras tid är och hur knappt om tid de har mellan mötena men men...
Efter mötet gick jag hem och ramlade ihop i en liten hög på kökssoffan... TACK min fina fina vän Johnny som tog emot mina tårar och min oro för framtiden. Det är jobbigt att behöva gå igenom allt igen... Att behöva förklara vad som har hänt, hur jag har mått, rädslan för att bli bemött av okontrollerad ilska... Och hur jag tror att det har påverkat barnen... Detta är inget som jag behövde gå in på idag men jag misstänker att det kommer på andra möten. Jag är trött på att älta det som har hänt för det får mig att må dåligt... Och jag är genuint ledsen över allt som har hänt de senaste 3,5 åren... Sedan är jag också otroligt tacksam för min bästaste bästis som bitchslappar mig i samma veva... Ni vet lite som "snap out of it"... "Du är en bra morsa, du ger inte upp!" Oavsett hur ledsen eller ont saker gör så är det viktigt att få sanningen levererad och det är jag tacksam för.

Efter mötet var Sonen ute och cyklade med sina kompisar, jag låg på kökssoffan under filten och lyssnade på musik... Och var ofantligt ledsen.
Dottern har en extra natt hos sin far så jag och Sonen drog iväg till Max för lite "egen-tid" och blev aningens förvånade över hur vissa människor väljer att parkera... Se själva...

Foto: Privat 2014-04-16
Först var det bara en bil som stod så här och jag tyckte det var en väldigt lustig placering, typ som att han i bilen hade missförstått att kön till biltvätten började där... Men förklara det som hände några minuter senare...


Foto: Privat 2014-04-16
Ja jag hajade ingenting. En tredje bil kom oxå men den parkerade ovanför dessa två... Efter ytterligare lite tid dök en man ur personalen på Max upp och bad dom parkera ordentligt eller åka därifrån... Lydiga var dom i alla fall och det var en fröjd att se dom backa ner.
Resten av kvällen kommer att fortsätta under filten på kökssoffan... Fryser som en gnu i snöstorm och är helt slut i själ och hjärta... Det tar på krafterna att gå på möte...

Kenta - Just idag är jag stark

Ny dag och denna med en klump i magen... & Gloria Estefan

Ny dag... Ledig dag... Jag har ett möte idag som jag måste iväg på men det ger mig en vansinnig jobbig känsla i kroppen.

Mötet är på Sonens skola och det är många instanser som är inblandade... Kan det möjligtvis vara så att de ÄNTLIGEN har fått upp ögonen för att Sonen har det kämpigt?!

Samtidigt som jag välkomnar detta är det med oro/rädsla som jag går iväg på mötet! Kommer det helvete som vi har gått igenom börja om igen? Nu när vi äntligen har kommit till en plats där vi i alla fall kan vara vuxna?

Vi var på möte för ett par veckor sedan, ett möte där jag var helt oförberedd på vad som skulle pratas om... Det blev skittufft och hela jag reagerade på det som togs upp... Alltså fysiskt. Började skaka okontrollerat precis som när man fryser så man tror att man ska gå av... Idag känner jag mig mer samlad men ändå tycker jag att det är skit jobbigt!

Så önska mig lycka till... 

Lately my son I've been confused.

Don't know what to tell you 'cause it's all such
bad news.
Lately my son I've been discouraged.
I look around and it fills me with worry.
What kind of world can I offer to you.
Where will it all lead, do we have a way to
make it through?
I've tried to figure it out, to have an answer
I can tell to you
But all I can see, all I can see.

Is I am here with you, and you are here for me.
It's an ongoing process.
I will take care of you and you will take care
of me
If we're gonna make some progress.

Lately my son I feel ashamed.
For many things that have happened and are 
happening again.
Really my son I thought we'd learn.
From what I see around me it's a very though
world.
But all I can hope is that you take it as a
challenge.
To create something new that will take you
far and hope that you can manage.
Scatter some hope, 'cause it's not too late to
reapir the damage.
The only way it can be, so easy to see.

You gotta believe, never be afraid to dream.
But follow it through, 'cause it won't get done 
unless it comes from you.
Gotta make it all work, for the ones that are
coming after you.
Though hard it may seem, gotta believe.

Tranor i mängder

Efter jobbet ikväll har jag passat på att myspysa med en fin fin vän. Vi har fikat, pratat, promenerat, pratat och fikat lite mer... Som jag gillar dessa stunder då man kan prata om allt och ingenting, stort som smått utan att behöva analysera sönder allt.
Något som var otroligt mäktigt på denna promenad var ankomsten av en himla massa tranor! Alltså på riktigt! Tranor i mängder! Vi försökte räkna dom och det var minst 130 st som flög lite snett ovan våra huvuden. Riktigt häftigt var det! Och vackert!

Foto: Privat 2014-04-15

Nu på kvällen går planerna för kommande helg och jag skiter fullständigt i om det är påsk och afton, när folk pratar om det så tänker jag bara YADA YADA YADA och byter ut allt mot en härlig samling människor under mitt tak som skrattar, sjunger och har roligt! För är det något jag är bra på så är det att ha roligt och få andra att skratta har jag hört :)
Så håll i hatten för snart åker vi :)

TRX-Suspension Training

Jo rå... Efter en känslomässigt tung arbetsdag behöver jag blåsa ur skallen ordentligt och i vanliga fall brukar en längre promenad med hunden räcka men det kände jag tidigt att det skulle inte ha någon inverkan alls på mitt humör...
Startade min DVD med ett TRX-pass på en sisådär 40 minuter och var helt slut efter.

Foto: Privat
Ben och armar darrade och svetten lackade och jag var helt utpumpad... Jag kommer ha så jäkla ont imorgon alltså... Men det är ju lite det som är syftet förstås... Vi är väl inte bästisar jag och mina TRX-band men jag jobbar på det med en månads mellanrum ungefär... Men jag vet ju att det är superbra träning och visst jag behöver gå ner en himla massa i vikt men det är faktiskt inte det främsta målet längre... Nu handlar allt om att bli stark! Jag vill bli stark i kroppen, själen, sinnet... Har fått så mycket skit under en massa år och har en självkänsla som är såå såå låg... Självförtroendet är det inget större fel på men självkänslan... SUCK!

Som nu... Tänk att jag kan bli så överjävligt lycklig bara av att en man säger åt mig att jag är "söt"... Ska det vara så? Ska inte det vara lite av en självklarhet? Att man ska få höra att man är söt, fin, gullig eller alldeles underbar? Och kanske kanske varje dag? Ni ser jag har lååång väg att gå och det här med att gå på raka, redan utstakade vägar är inte min stil, nej nej jag ska röja skog för att sedan bereda en egen väg... Varför göra det som är enkelt och lätt när man kan krångla till det så mycket som möjligt från början istället?!

Inspiration tack!

Jaha, jag har hittat ett värsting värsting jobb som jag vill söka, sista dagen är imorgon och här sitter jag och har svårt att samla tankarna, känslorna och allt som har med livet att göra...
Ibland känns det som om ett nytt kapitel i boken om "Mimmi-land" har börjat... (Och ingen kan vara mer lycklig än jag...)
Samtidigt är det lite läskigt att stänga en dörr för att öppna en annan... Jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag får... Sen kommer det där med tilliten till andra människor... Jag vill inte bli sårad och jag vill absolut under inga omständigheter såra någon annan.
Är så jäkla less på att leva livet "som man ska"... Vad är det för fel med att bara vara som man är?
Jag jobbar hela tiden på att försöka få bort tankarna på vad andra skulle tycka och tänka om det jag sa eller gjorde, jag har under stora dela av mitt liv känt mig bedömd, precis som att det jag gör aldrig har varit bra nog... Kan inte jag bara få duga? Kan inte det jag gör få vara bra nog någon jäkla gång?

Jag är ensamt barn, fick (eller snarare tog) en "syster" i vuxen ålder, och som ensamt barn ska man inte höras, inte störa, inte stöka till, göra sitt yttersta i allt och aldrig någonsin visa att man är avundsjuk på sina jämnåriga vänner som alltid alltid har ett syskon att hänga med, prata med, leka med eller bara slippa vara ensam... Dessa "normer och regler" finns fortfarande med i min vardag och påverkar både mig i mitt sätt att vara men även mitt sätt att vara med mina barn. Jag hyssar säkert en gång för mycket för att de inte ska "störa", jag har satt upp regler som jag själv hade som barn som jag tycker innerst inne är helt puckade... Exempel: Man får inte ringa någon kompis innan kl 12 på söndagar... Nu var det iof några år sedan jag fimpade den regeln för jag insåg ju att halva dagen hade ju hunnit gå och om någon av barnen skulle ha någon att leka med på söndagar så gällde det att "hänga på låset" lite...

Varför dessa tankar nu kanske ni undrar... Ja jo men jag tror att det har att göra med att jag har varit med mina älsklingar i helgen, detta inkluderar syster-yster och hennes barn samt mina egna hjärtan givetvis och jag vill så innerligt få vara mer i deras vardag än vad jag kan vara nu... Dörrar som stängs och som öppnas...
Blir säkert en och annan tår ikväll innan jag somnar bara för att jag är så trött på att behöva kämpa om allt...
Något som jag har hittat lite "flykt" i när det blir för mycket är att jag har börjat måla... Eller måla och måla... Jag klottrar som en 7 åring men jag fullkomligt älskar't...
Gjorde en liten kludd till syster-yster igår... Hon blev glad :)

Mimmi 2014-04-12

Nehe... Ansökan var det ja...

Nelly Furtado - Promiscuous ft. Timbaland

Nelly Furtado & Dylan Murray - Be Ok

Så kan det gå...



I was on the grind I could hardly find
Time to be with you

You were always there but I never cared
Until you went away
Thinking back to then
What I should have done
To show you my love

I can't believe I let you
I can't believe I let you slip away
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming about you
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming
You were always mine then there came a time

You needed to be free
I didn't understand it wasn't in the plans
But I let you be

They say that if they love you and you let them go
They'll fly back one day
I can't believe I let you
I can't believe I let you slip away
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming about you
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming


You always were so carefree in your way
You never let it get to you that way
And now you are so far
You're so far away

I hope you know what to do
I'll be thinking about you
Thinking about you
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming
Are you gonna be ok?

I've been doing so much thinking about you
Fall asleep and I start dreaming about you