Min mamma har berättat för mej att förr i tiden kunde läkarna ordinera kvinnor något som hette Mamma-semester.
Tydligen skickades mammorna bort på en kurort på läkarens order och kunde vara borta någon vecka eller två!
När försvan detta?!!!
Å den stora frågan är: Varför försvan detta????
Jag skulle absolut behöva en låång Mamma-semester nu!
Är helt slut som människa, vet inte hur länge till jag ska orka med alla "måsten"
Jag har nog inte nämnt detta förrut men för ca 2 år sedan sprang jag in i en sån där mastodant-vägg :(
Håller fortfarande på att försöka jobba mej tillbaka till heltid, är uppe nu på 75 %, det är nu bakslaget verkar komma!
Detta ständiga tjat om neddragningar på jobbet gör mej galen!
Det är ju inte så att man blir mindre stressad av att lediga tjänster inte tillsätts men någon ska ändå göra jobbet?!
Vem undrar då jag...
Jag skulle så gärna vilja skaka hand med denna någon!
Som jag har det nu på jobbet är vi 6 personer som ska göra 8 personers jobb + att vi kan vänta oss ännu mer jobb framöver.... Hur är det tänkt att det ska fungera egentligen?
Å det värsta är att så här ser det ju ut för de flesta!!!!!
Hur är det tänkt????
Å så den här nya regeringen med sina nya regler rörande sjukskrivningar och arbetslösa hit å dit... Ja men för faan se det för vad det är!
Arbetslösa som bor i en storstads-region kan det kanske vara "legitimt" med att använda "söka jobb på annan ort"-taktik då det finns betydligt fler jobb att söka men för oss som bor i glesbygdsområden finns det inte fullt lika många jobb att söka!
För att inte dra igång diskutionen rörande avstånd!!!
För mej är det idag inget konstigt att åka 20 mil enkel resa till närmsta IKEA, för att sedan köra samma 20 mil hem senare på dagen men vad kostar det inte i bränsle???
För snart 10 år sedan som jag flyttade hit tyckte jag att det kändes jätte konstigt! Tanken på att folk inte var riktigt kloka sprang genom huvudet många många gånger första åren...
Ta min svärmor i Vemdalen som ex....
Bor i Vemdalen men jobbade åt SAS i Sveg 6 mil bort med en resväg som inte alls är speciellt "körvänlig", jobbade länge åt SAS, när de sen valde att lägga ner det kontoret var det stämpla, söka jobb eller starta eget som gällde.
Nu hade hon kommit upp i den förnäma 50 + åldern vilket gjorde att arbetsförmedlingen inte betalade ev utbildning...
Men va????
Som tur är klarade hon och svärfar sej ganska bra (trots att det var kämpigt) under de år som utbildade sej till tapetserare men ändå?!
Förstår inte hur "de som bestämmer" tänker!
Själv har jag fått höra från Försäkringskassan att jag kanske ska fundera på att byta yrke om jag inte klarar att gå upp på heltid från och med årsskiftet!
Visst jag kan visst gå upp på heltid från 1/1-09 men jag kan inte svara för konsekvenserna...
Har ett närminne idag som är helt fu**ed up, sjögång under fötterna och vaknar varje natt(å då menar jag verkligen varje natt) av att jag "jobbar" för fullt även i sömnen... Men visst kan jag gå upp på heltid... Inga problem... Beställ bara en ny mamma till mina barn först så hon kan levereras någon gång i slutet på januari för en månad ska jag nog kunna hålla ångan uppe....
Pratade med min goda vän C om detta häromdagen och vi kom fram till en liknelse som kan vara värd att nämna...
I våras fick jag frågan om jag kunde tänka mej att gå upp till 75% i arbetstid, självklart svarar jag då jag älskar att jobba och tycker att det jag gör är både spännande och ointressant (har ett väldigt brett arbetsområde), liknelsen vi gjorde var som att erbjuda en nykter alkoholist ett glas vin å säga kommentaren: för du är väl frisk nu va?!
Ja jag skulle jätte gärna vilja kunna säga att jag är frisk! Men det blir bara tydligare och tydligare att jag inte är det! Vad händer då?
Blir jag utan sjukersättning helt då eller?
Sen tycker jag att det är så himla bra att Försäkringskassan har en behandlingstid på 45 dagar minst.... Vet inte riktigt vilket företag i Sverige som skulle kunna köra med dessa regler...
Skulle iof kunna prova nästa gång jag åker på affären och svara när kassören vill ha betalt.. "Ehh.. nej du får allt vänta 45 dagar MINST innan du får betalt för jag har en behandlingstid..."
Fattar nada av detta om jag ska vara helt ärlig!
Ja nog om detta!
Hoppas att detta är enda gången som jag behöver skriva av mej om detta! Lite av det som ger mej ork idag är just att sitta så här framför datorn å bara skriva om saker som är roliga (i min mening i alla fall)...
Basta!
Mu för nu :(
måndag 29 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag förstår att det blir ett slags moment 22! Man vill så gärna, men kroppen vill inte!
Många i min närhet som är utbrända, och vill så mycket med klarar det inte. Ännu mer stressade blir de för att myndigheterna är så motsträviga...
Ischiamej!
Nej, jag hoppas att det ordnar sig för dig, så att du kan komma igen i din egen takt:)
Kram Susanne
Tror mamma semestern kallades "Husmorssemester". Vet att min svärmors svärmor (alltså Tommys farmor) var på det i ett par veckor åt gången. Kanske en gång per år? Eller varannat? Eller kanske bara en gång. Vad vet jag!
Även min mormor tror jag var iväg någon gång!. Om jag inte minns galet så finns det även kort!
Susanne
Skicka en kommentar