fredag 7 november 2008

Ombytta roller...

Ja ha då rollerna blivit helt obytta här hemma då....
E kräktes ju imorse (som sagt...) å nu innan lunch blev M dålig och kräktes.... Då blir E pigg som jag vet inte vad...
Snacka om ombytta roller...
Trist för M som skulle följa med Mannen till stugan imorgon...
Nu verkar det som att jag blir hemma med båda mina knoddar...
Men det går det med! Allt går utom små små barn... *ler*

Nehe detta var bara en liten micro uppdatering... Nu vill M vara med Mamma!!!
Så det är väl bäst att jag sätter mej i soffan å kliar henne på ryggen lite då....
Nu är det den stora tjejen som har blivit liten....

Mu för nu :)

Ps. Inget ont som inte har något gott med sej... Min äckelkänsla för kräk avtar mer och mer för varje spya jag tar hand om... I vanliga fall är det Mannen som tar hand om detta men men...
Duktiga jaaaag... *ler* Ds.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Stackare, krya på er där hemma.

Brunkullan sa...

Men finns ingen hejd på eländet!? Stackare....och toppen på isberget vore att du blv sjuk imorgon..med maken i Vemdalen...!
Nåja..nu ska vi inte vara pessimistiska;)
Klart du kommer vara frisk:)

Krya på er!
Susanne

Sjabbig men chic sa...

Stackars er och USCH för magsjuka. I vår familj har vi tack och lov inte haft det så många gånger. När någon kräks i mitt hus så skurar och tvättar jag i veckor efteråt. Handdukarna byts efter varje gång någon bara satt sin tå i badrummet. Det här brukar pågå tills min man säger att: jaha, och nu kan de korta köerna på lasarettet för nu kan de operera här! Då är jag nöjd. Krya på er!

LillaFlisan sa...

Stackare! Kräksjukan är en näradöden upplevelse tycker jag! :-)
Tack för din kommentar och för att du ville delta i min lilla utlottning!

Kram
Flisan

Malin Winbladh sa...

En av mina nära väninnor som jag tipsade om Linda Druuges bok minns med förfäran när alla tre barnen hade kikhosta samtidigt som hennes man var på kurs i Spaninen i två veckor. På natten när de vakande och kräktes av hostan vände hon bara kudeden och somnade om... Hoppas ni snart ser ljuset i tunneln, ibland är att vara mamma bara att stå ut;-)
Kram
/Malin