För mej är det en självklarhet att det finns något som kan kallas för tomtar, knytt, väsen eller vättar... Kalla det vad du vill men i min värld så finns dom!
Å för att inte prata om "livet efter detta"....
Om å då säger jag om det inte skulle vara något efter detta känns det på gränsen till lite meningslöst detta liv vi lever idag...
Vi föds, växer upp, får egna barn om man så vill eller kan, vill ju då även se hur det går för dom i "framtiden" så om det då skulle vara helt slut sedan när människan dör är för mej osannolikt!
Jag är helt övertygad om att det finns något annat efter detta liv... Kan inte säga vad men att det finns något...
Å med tanke på alla konstiga saker som jag har upplevt samt hört andra uppleva då vore det väl själva f**n om det inte skulle finnas något...
När vi flyttade hit hade jag "besök" ganska ofta, sonen E såg "saker" eller "folk" titt som tätt vilket jag tyckte var lite så där olustigt...
Sedan började det hända saker här på nätterna som absolut inte var roligt så jag fick hjälp av min goda vän Malina å så blev det lugnt ett tag men nu är det tillbaka...
Inte i samma utsträckning men sånna saker som att man tror att något av barna är uppe på kvällen för man hör verkligen hör hur någon går omkring på övervåningen eller är på väg nerför trappen eller så...
Så jag tror att jag ska ta kontakt med Malina om detta igen... *ler*
Mu för nu ;)
måndag 10 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst finns dom våra andeväsen. Vi måste bara stanna upp och se dom.
Dom vill oss inge illa.
Fin blogg.
Kramis ewa
Ja, visst känns det konstigt att tänka att allt bara skulle vara slut. Som att somna och aldrig vakna mer. Nej, det köper inte jag heller!
När jag var liten så sa alltid min mormor att DE visar sig inte för de som är rädda. Så när jag var tolv år så dog min farmor. På kvällarna så brukade jag be högt: -snälla farmor om du är här så visa dig inte! Inte för att jag inte tycker om dig utan för att jag är skiträdd!
När morfar hade dött så kom han ändå och hälsade på oss. I flera år efteråt så kunde vi höra när han kom med käppen på yttertrappan, alltid vid tre-tiden på eftermiddan!
Spökkramar från Lisa
Skicka en kommentar