Trött trött trött...
Säng säng säng sova säng säng säng...
Fasikens så svårt det är att gå ifrån när barnen håller på att somna.... När dom är så där varma å mjuka å lyckliga å bara vill ha kärlek.... Åhhh om jag kunde så skulle jag krypa ner brevid någon av dom, om inte för hela natten så bara för en stund.... Å få snuffsa lite... Å nypa lite.... Ja sonen har liksom inte kommit på det här med att nypa på egen hand utan Mamman har nog haft ett litet litet finger med i spelet... *ler*
Imorse valde sonen att kliva upp 05.20.... Med raska å ganska tunga steg gick han ner för trappen, satte på tv:n å tittade på CNN.... Pedagogiskt å bra?!
Hörde hur han hittade en annan kanal som lät mer som "barn-tv"....
06.15 kom han upp till mej å frågade om han fick krypa ner hos mej...
Visst får du det, sa jag...
Jävlar så kall han var pojken!!!!!
Som en liten istapp!!!!!
Så var jag klarvaken... 5 minuter senare ringde klockan å då gick sonen ner med sin trötta å kalla mamma, satte på datorn (?) å spelade Alfons Åberg tills det var dags för frukost...
Alltså vissa mornar har vi fullt krig här hemma å vissa då bara flyter det...
Varför kan det inte alltid vara så?
På jobbet var allt bra idag!
Håller på att inventera arkiverade handlingar samt lägger om en hel del som har avslutats under åren... Tungt, kroppsligt, slitsamt men ack så skönt att få röra på sej lite!
Har dock fått suttit/legat på golv idag då kartongerna på hyllan längst ner skulle märkas om... Som tur var hade jag idag jeans på mej å inte som igår... Igår var jag "stadsanställds-klädd" med svarta byxor, tröja å kofta...
Undra hur folk skulle reagera om jag kom på jobbet i mina rosarutiga pyjamasbyxor.... Tror ni dom skulle erbjuda en skjuts hem eller följa mej till psykakuten som ligger ett kvarter bort? *skrattar*
Efter jobbet tänkte jag hämta kidsen lite tidigare då jag börjar få ont i halsen å såg framför mej en liten lugn stund hemma innan det var dags att börja med maten...
Jo just det... Går ju inte alltid som man planerar...
Kommer till fritids, letar dottern, dottern är ute å åker skridskor, fint tänker jag å tar med hennes rygga å skor å tar bilen till skridskobanan som är än närmare sonens dagis...
Tyvärr har dottern redan hunnit gå tillbaka till fritids...
Men får då höra av en fröken att hon hade blivit retad för sin mössa av tjejen i klassen som är "nyas"... Ok det var droppen!
From imorgon är det inte ok för min dotter att vara med denna tjej!
Vad jag förstår har dom ganska tufft hemma men nu tycker jag att det räcker med att vara snäll!
Denna lilla tjej har varit, ursäkta ordet, förjävlig sedan hon började i somras!
Å vi har verkligen försökt å få med henne i gruppen å så.
När dottern skulle ha kalas bestämde vi oss för att bjuda alla tjejer i klassen så ingen skulle bli utanför, dottern ville verkligen inte bjuda denna tjej då hon varit dum redan då men vi förklarade (pedagogiskt) att bara för att hon är dum behöver inte du vara det!
Hon kom på kalaset å utmärkte sej på alla möjliga olika sett, tyvärr.
Så har det alltså fortsatt i skolan!
Uppkäftig mot både barn å fröknar, dum men har sina stunder å är tydligen jätte snäll då!
Men nu har jag alltså fått nog! Märker att dotterns ordförråd har växt något enormt på sistone å då menar jag inte ett förråd med bra å användbara ord utan ord som "Ungjävel"....
Vi här hemma använder inte det ordet, jag vet hur illa dottern tycker att det är när sonen säger "Jävelunge" vilket är bland det fulaste man kan säga till någon (tydligen)...
Hmm... funderar på att ringa till denna lilla tjejs föräldrar å förklara att det inte är dottern som har bestämt att de inte ska vara med varandra något mer utan att det är jag! Jag som MAMMA!!!!!
Ok att jag var allt annat än "snäll" som barn men det kan väl ändå inte gå i arv, eller kan det det???
Trodde det hade å göra med miljön där man bodde å sånt.... Å framförallt hur ens föräldrar beteer sej! Nu säger inte jag att mina föräldrar har varit dum mot mej på något sätt utan mer att en annan som är en å liten lång alltid har behövt å hävda mej på något sätt...
Tänkte faktiskt på det förrut idag på jobbet.... Tror inte att jag började tycka "bra" om mej själv förrän jag hade fått vårt första barn! Å då var jag nästan 26....
Dumt va?!
Förstå vad man har lagt ner tid och framförallt energi på vad andra tycker å tänker om en själv!
Det är något som jag skulle vilja förhindra hos mina barn!
Tips någon???
Väl hemma har allt gått som på räls... Sonen såg grannen Conny å skulle absolut in till dom innan maten å det var ok för honom så absolut ok för mej!
Dottern satt vid köksbordet å gjorde läxor... Shit hon börjar bli stor nu....
Hunden hade frispel... Förklaringen kom med en liten liten bloddroppe för en halvtimme sedan...
Inte konstigt att hon har varit på underligt humör på sistone... Hon har ju för jusse namn haft PMS!!!!
Kul att vi "löper" samtidigt hunden å jag... Grattis till Mannen... *mooahhhaaa*
Nej nu ska jag nog ta å värma på lite te m honung för faan om jag blir dålig nu...
Vill inte!!!!!
Så!!!
Basta!!!!
Mu för nu ;)
onsdag 14 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ha ha, har du pms samtidigt som hunden? Fast hundar håller på ganska länge om jag inte minns fel..
Jobbigt med flickan i skolan.. Vad gör man?? Förstår ditt dilemma, finns vissa problem på Elins dagis som man tydligen ska stå ut med för att någon har det jobbigt hemma, och det är klart att det är synd om dom och att dom förmodligen bara reagerar på det som händer dom. Kruxet är att Elin lär sig massa konstiga ej uppskattade saker som prövas här hemma.. Jag vet inte kanske dom lär sig all skit ändå? Jag har lite svårt att tro det bara :)
Lång kommentar utan svar på din fråga!
Kram
Som jag sa vännen.
Det är synd om flickan absolut.
Men det får vara hur synd det vill.. inte på bekostnad av era barn bara ;-)
Kramar
Christine
Alltså, jag har också hållit på och framför allt med Fabbe. Och förklarat, och lärt att gå därifrån och att man inte ska stänga ute och Gud och hans mormor. Resultatet? Jo, en jättefin mogen kille men som tyvärr har råkat lite illa ut ibland just för att han inte har velat ge tillbaka. Jag kommer så väl i håg en gång när han var 7 år och en kille höll på och jävlades hela tiden och till slut så kände jag att nu få det vara nog! Så jag sa till Fabbe: - Men du får svara tillbaka, ibalnd måste man det. säger han hela tiden att du är dum i huvudet så får du säga till honom att du tycker att han är dum i huvudet och att han ska vara tyst! Då tittade Fabbe på mig och sa: - Men mamma då blir ju han ledsen!
Sen bestämde jag mig för att Gry ska jag inte prata sönder. Man måste få känna att det är okej att säga ifrån ordentligt. Och lära sig att översittare kan man sällan blidka oavsett hur snäll man försöker vara och även om orsaken till att de är översittare är att det egentligen är synd om dem. Fabbe är 15 år nu och vi får fortfarande predika för honom att man måste stå upp och säga ifrån. Hans svar brukar vara: -ja, men då känner jag mig så omogen.
Tyvärr så måste man ge sina barn mycket skinn på näsan och lite jävlar anamma så ser det ut idag annars kommer de att få vara mycket ledsna och det är då verkligen inte okej!
Kram Lisa
Miin dotter är 6½ år nu. Och henne har jag sagt åt på detta viset. Är någon elak, så säg snällt men bestämt. Jag leker inte med dej om du beter dej så där, och gå därifrån sen. Det har funkat på en del barn. Sen berättade hon att killar i 3:an hade retat henne, då sa jag åt henne att säga så här: Du retar mej bara för att du tycker jag är söt, ska vi skaffa hus och hund tillsammans?? Killarna i 3:an blev tysta och sen den dagen leker dom ihop.
Tjejer är svårare att säga till. Men min dotter sa en väldigt bra sak om tjejer som inte är ok. Mamma, när jag blir stor kommer dom fortfarande att vara små som nu. De kommer inte att bli bättre eller hur?? nej sa jag, det kommer de inte. Du får stå ut, men börjar de slå dej så slår du tillbaka. Men du får inte börja.
Långt svar, och kanske inte så många tips till dej. Men du gör helt rätt att skita i den tjejen. Du har gett henne chanser. det räcker
Kram Mia
Skicka en kommentar